Bok: Kartografen av Anette Hemming

Författare: Anette Hemming
Titel: Kartografen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 393
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Kartografen
Översättare: Kalle Hedström Gustafsson
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 augusti 2023




Första meningen: Det var inte första gången Lisbet Lind smakade på ensamheten.

Baksidetext
Den nyskilda tvåbarnsmamman Lisbet bor i ett välbärgat grannskap i Bærum i Norge. Hon är precis på väg att duka fram frukost efter en orolig natt när hon upptäcker en handritad lapp, fäst på köksfönstret. Det är en planritning över rummet hon befinner sig i, med en markering i form av ett rött kryss, och på baksidan finns spår av torkat blod. Dagen därpå hittas Lisbet mördad i sitt eget kök.

Kriminalkommissarie John Persvik får fallet på sitt bord, men har svårt att identifiera ett motiv och en möjlig gärningsman. Men mordet på Lisbet visar sig bara vara början: snart dyker liknande mystiska ritningar upp hos Lisbets exman och flera andra i hennes bekantskapskrets. Och sonen Mikkels telefon fylls av textmeddelanden – med hans döda mor som avsändare ...

Min kommentar
När jag bokspanade för maj så vet jag att jag såg Kartografen, men jag tog inte med den i min spaning. Vad jag grundade det på minns jag inte längre, men plötsligt så dök boken upp som en överraskning och jag är inte den som är den. När jag hade läst klart hela min planering i augusti och det fortfarande var en hel del månad kvar så plockade jag fram den.

Mina förväntningar var nog ganska modesta, efter att ha läst en del mindre positiva inlägg om den på Instagram. Det var nog en fördel för boken för jag blev inte direkt besviken. Jag blev dock inte heller positivt överraskad. Boken fick mig egentligen aldrig att känna mig engagerad eller intresserad och den lockade inte till vidare läsning när jag hade lagt ifrån mig den för att göra något annat.

Karaktärerna är inte speciellt många, förvånansvärt få faktiskt. Problemet är att samtliga vill berätta i sina egna trådar. Då är det plötsligt många röster som vill komma till tals. För många. Det gör det hoppigt och rörigt. Tyvärr så gör det också karaktärerna lite skissartade, som att de inte är färdiga. De får inte riktigt liv. Jag tror det hade varit bättre att fokusera på några få nyckelkaraktärer och gjort dem ordentligt i stället. Faktum är att jag inte bryr mig om en enda av dem. Trots att det är en historia som kunde ha varit riktigt berörande.

Polisernas viktigaste betydelse verkar vara att vara intressanta, inte att vara bra poliser. Jag är mer än lite brydd över Persvik. Var det meningen att han skulle vara sympatisk eller läskig? Från början verkade han sympatisk, men sedan blev han läskigare än den som det var meningen att man skulle misstänka. Oda vet jag inte vad jag ska säga om. Hon är typisk för vår tid. Lagar och regler är bara rekommendationer. Inget att fästa någon vikt vid. Om man vet bättre. Och det gör man ju när man är som Oda. Øystein är nog dessvärre ganska vanlig, men det gör det inte bättre eller roligare. Inte en enda trevlig polis alltså. Något slags mellanting kunde ha varit att föredra, i stället för personligheter långt ute i ytterkanterna.

Detta är en väldigt snillrikt konstruerad historia. Med betoning på konstruerad. Det blir liksom för mycket och motivet (till hela händelsekedjan, menar jag då) känns oerhört långsökt. Slutet gillar jag. Mycket. Blir det en fortsättning kanske?

Kartografen är onekligen tekniskt bra, men tyvärr så blir det på bekostnad av känsla och inlevelse, som jag tycker saknas. Lite för långdragen tycker jag också att den är och då speciellt bakgrundshistorien. Den beskrivs som en thriller, men det är på tok för lite spänning för det. Deckare är nog närmare sanningen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,73 i genomsnitt (beräknat på 74 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Kartografen: Läsa & Lyssna, hyllan och Hildes bokblogg (norsk).