
Ännu en kort vecka har passerat. En ganska bra vecka, faktiskt. Det kan bero på långhelgen förra veckan, för nu kände jag mig ganska så utvilad. Det känns bra att kunna behålla en tanke mer än en sekund.
Jag tjuvstartade ju juni-läsningen så jag är redan på den tredje planerade boken, som är Etthundra mil av Jojo Moyes. Min allra första (bok, alltså, jag har sett en film som bygger på en av hennes böcker) av henne. Det har tagit väldigt lång tid, men nu är det alltså äntligen dags.
Min smakebit är från sida 252:
Det var en gång en ung kvinna som var den mest optimistiska person Ed någonsin hade träffat. En tjej som gick i flip-flops för att betvinga våren. Som tycktes skutta genom livet som Nalle Puhs Tiger; sådant som bekymrade andra tycktes inte bekomma henne. Och om hon föll reste hon sig genast. Hon föll igen, klistrade på ett leende, borstade av sig och fortsatte framåt. Han kunde inte bestämma sig för om det var det mest hjältemodiga han sett, eller det mest korkade.
Jojo Moyes skriver långa och trevliga böcker, tack för smakbiten.
SvaraRaderaLång tycker jag nog inte att den var, men väldigt trevlig.
RaderaKortveckor borde vi ha fler av! Blir så spännande att se vad du tycker om Moyes.
SvaraRaderaFörsta mötet med Jojo Moyes blev mycket positivt 🙂
RaderaDet är skönt med kortveckor. Tack för smakbiten! Har läst annat av författaren.
SvaraRaderaJag kommer nog att läsa mer av henne.
RaderaEn sån kvinna är väl antingen härlig att träffa eller fruktansvärt påfrestande. Tack för smakbiten!
SvaraRaderaFörmodligen påfrestande 😁
Radera