Bok: Operation Garbo 3 av Harry Winter

Författare: Harry Winter
Titel: Operation Garbo 3
Genre: Thriller
Antal sidor: 280
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Operation Garbo 3
Förlag: Timbro förlag
Utgivningsår: (original) 1991 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 maj 2025




Första meningen: - Vindomslag?

Baksidetext
Ingen kunde anklaga ÖB för att skönmåla när han drog läget inför den svenska krigsregeringen: Även om fienden inte begår planerade krigsförbrytelser måste vi räkna med svåra lidanden och repressalier mot den gerillaaktivitet som pågår. Vi måste inse att det blir svårt att befria landet om fienden försvarar sig till sista blodsdroppen i städer där det finns civila kvar Jag vill påpeka att det verkar pågå en maktkamp inom den sovjetiska ledningen.

Efter den sovjetiska invasionen i september 1992 är viktiga delar av Sverige ockuperade. Men kraften har gått ur anfallen och offensiven misslyckats. Amerikanska marinkåren håller Gotland, och Sovjet erbjuder eldupphör.

Förhandlingar mellan Sovjet, Finland och Sverige inleds på Bornholm. Sovjetunionen erbjuder fred mot att Sverige lämnar Finland i sticket. Regeringen är splittrad.

Befrielseaktioner startar i Sverige samtidigt som sovjetväldet börjar upplösas inifrån. Sovjetledningen blir alltmer desperat och hotar med kärnvapen.

Min kommentar
I sambons bokhylla, när vi flyttade ihop, fanns de två första delarna i trilogin Operation Garbo. Jag tyckte att de lät fantastiskt spännande (sambon kan dock inte komma ihåg att han har läst dem) och 2014 hittade jag alla tre i nyutgåva. Naturligtvis köpte jag dem. Om jag hade vetat då vad jag vet nu så hade det aldrig hänt, men jag var lyckligt ovetande. I år tyckte jag att de kunde passa i utmaningen Tre på tre och nu har jag då äntligen tagit mig igenom tredje och sista delen.

Det finns böcker som man inte riktigt vet hur man ska skriva om, och sedan finns det böcker som man nästan inte vet hur man ska orka läsa klart. Hela trilogin Operation Garbo faller tyvärr in i den senare kategorin för mig. Med denna sista del som den absolut tyngsta att slutföra och värst av alla. Läslust och läsflow lyste med sin frånvaro.

Böckerna handlar om ett fiktivt sovjetiskt anfall på Sverige år 1992 och skildrar olika delar av detta scenario ur ett militärt perspektiv. Och när jag säger "militärt", så menar jag verkligen det. Det är militär jargong, militär struktur, militärt tankesätt – det är till och med militär korrekthet, vilket jag kan respektera. Men någonstans försvinner berättelsen i allt detta. Retoriken är något man känner igen, vi hör den ju nästan varje dag nu, och det hade varit riktigt läskigt. Om boken hade kunnat leverera ordentligt.

Det största problemet, som är genomgående i alla tre böckerna, är den enorma mängden namn och karaktärer. I första delen räknade jag till över 100 namngivna personer, många av dem dyker upp en gång och försvinner sedan för alltid. För att göra det än mer besvärligt så samexisterar kanske tjugo olika trådar, på olika platser, med olika karaktärer. Det blir omöjligt att hålla isär både karaktärer och händelser, och det påverkar läsflytet rejält. De efterföljande delarna fortsätter på exakt samma sätt – det är som att författarna aldrig ens reflekterat över att en läsare faktiskt behöver kunna orientera sig i berättelsen.

Det finns också en (över)tydlig agenda här. Kritik mot svensk försvarspolitik återkommer ofta, ibland på gränsen till det raljanta. Politiker framställs som inkompetenta, medan militären vet exakt vad som borde göras. Det är inte svårt att se att det finns ett syfte bakom böckerna, och jag kan förstå frustrationen som drivit dem att skriva. Men när hela historien börjar kännas som en propagandaskrift i romanform, då har man tappat mig som läsare.

Skildringen av kvinnor är också något jag reagerade starkt på. De svimmar eller gråter. Eller både och. Det är utseende hit och utseende dit – på ett sätt som känns otidsenligt och platt, till och med för 1980-talet. Dialogen är, i bästa fall, som tagen ur en pilsnerfilm från 30-talet.

Operation Garbo har varit en ganska jobbig övning i uthållighet och envishet för mig. Jag förstår absolut att dessa böcker har en publik. De som är insatta i militär strategi, struktur och historia kanske älskar detta. Men för mig, som ändå gillar thrillers, action och samhällskommentarer, blev det för torrt, för mycket och för splittrat. Med en gigantisk viljestyrka läste jag ut dem, men nu vill jag inte se dem mer. De ska bort härifrån.

På Goodreads hade den 3,56 i genomsnitt (beräknat på 88 betyg).
Jag ger den 1,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Operation Garbo del tre: Jag kan inte hitta någon.