Veckan som gick var fruktansvärt jobbig, men fruktansvärt trevlig. Ett besök på kontoret i Umeå tog nästan hela veckan i anspråk. Jag blev så avundsjuk på deras kontor, som var underbart tyst. Trots att det var invaderat av över tjugo människor från andra delar av Sverige. Så där är det inte på kontoret i Malmö.
Jag läser nu den sista planerade boken i maj, En sång för de döda av Stuart MacBride. Detta är andra delen i serien om den skotska kriminalinspektören Ash Henderson. Eller numera före detta kriminalinspektören. Jag kan inte påstå att jag minns något från den första delen, förutom att Ash är en riktig skitstövel (och det är han fortfarande). Det var trots allt tio år sedan jag läste den.
Min smakebit är från sida 168:
Äkta skotsk pyttipanna. Jag kunde inte minnas när jag ätit det sist, gjord på lamm i stället för på brosk och buljongtärning som i fängelset. Rödbetorna låg i ena hörnet av lådan och färgade potatisen blodröd. Jag skyfflade upp mer på gaffeln och skrapade in det i munnen medan Alice satt med mobilen vid örat.
"Mmm ... Nej, jag tror inte det ..." Hon hade lagt väskan i knät som ett provisoriskt bord under ett av Insiderns brev. Den korniga, urusla fotokopian var randig av gul överstrykningspenna och röd kulspets. De övriga breven låg på instrumentpanelen och väntade på sin tur.
Jättesvårt att läsa serier för mig, minnet är för dåligt.
SvaraRaderaJag läser ju en förfärlig massa serier, men minnet ställer ofta till med problem. I just den här boken är det en person, som är ganska viktig, som jag inte minns överhuvudtaget.
RaderaIntressant det där med kontor... Umeå är en fin stad. Jag trodde ett tag att jag läst en bok av MacBride men det verkar inte så.
SvaraRaderaJag funderade på allvar på att flytta till Umeå. Det kändes så skönt med arbetsro även på ett kontor.
RaderaInte lätt att minnas efter tio år, herregud jag minns knappt vad jag åt till middag igår.
SvaraRaderaNej, jag mindes inte ens att det var så längesedan jag läste den 😳
RaderaFörstår att du inte kommer ihåg så mycket av boken efter 10 år. Du har ju hunnit läsa en hel del sedan dess.
SvaraRaderaEn rejäl resa du gjort från Malmö till Umeå och tillbaka igen.
Tack för smakbiten!
Jag provade båda färdsätten (tåg/flyg), men jag måste nog säga att jag föredrar tåg. Även om det tar en evighet.
RaderaSå olika det kan vara på arbetsplatser.
SvaraRaderaNy författare, tack för smakbiten.
P.S.
Raderagillat skotsk mat, haggis liknar finsk grynkorv
På kontoret i Malmö ställer man sig gärna mitt i det gigantiska landskapet och har en livlig högljudd diskussion. I Umeå var det minsann knäpptyst.
Raderakänner igen författarnamnet men jag har inget läst av honom. hade nog kommit ihåg Ash Henderson
SvaraRaderaAsh Henderson är inte en person man glömmer, nej.
RaderaSom lärare blir jag avundsjuk varje gång jag kliver in på en tyst arbetsplats. Å andra sidan hinner jag aldrig ha tråkigt på jobbet.
SvaraRaderaNär jag är på kontoret så har jag ibland tråkigt, eftersom jag inte kan tänka i den ljudnivån som är där.
RaderaFin boktitel.
SvaraRaderaJa, inte så fin handling dock.
Radera