Antal sidor: 395
Serie: Victoria Bergmans svaghet 1
Första utgivningsdatum: 2010
Min upplaga: 2011-03-23
Förlag: Pocketförlaget
Baksidetext
Psykoterapeuten Sofia Zetterlund utreder två klienter: Samuel Bai, barnsoldat från Sierra Leone och Victoria Bergman, en kvinna mitt i livet, bärande på ett stort, oläkt sår från barndomen. Två olika människor med samma problematik: de visar båda tecken på multipla personligheter.
Samtidigt hittas en ung pojke död i ett buskage. Kroppen är svårt sargad. Han är av utländsk härkomst och ärendet får låg prioritet då pojken saknar historia.Kriminalkommissarie Jeanette Kihlberg och terapeuten Sofia ställs inför samma fråga: hur mycket lidande kan en människa utsätta andra för innan hon själv upphör att vara människa och blir ett monster?
När de två kvinnliga utredarna dras alltmer till varandra kommer svekets krafter att hota även äppelträdsidyllen i Gamla Enskede.
Min kommentar
Det var otäckt att läsa den här boken, mest för insikten om vilka monster som kan skapas om man gör illa barn. Hur ond kan en människa egentligen bli under "rätt" omständigheter? De riktigt onda i den här historien är dock inte de som gör barnen illa, utan de som stillatigande tittar på. Dessvärre tror jag att boken inte är helt tagen ur luften.
Spännande var den, det kan man inte komma ifrån, men jag är verkligen utless på poliser med trassliga relationer och hemförhållanden. Tänk vad uppfriskande det hade varit att läsa om en lycklig polis, med en familj som han/hon hinner med och där inte halva historien handlar om polisens familjeförhållanden som bara är rent deprimerande. Finns det verkligen inga lyckliga poliser? Lite väl uppenbart var det också vad det egentligen handlade om. Det tog inte många sidor innan jag förstod, men det gjorde inget. Lite otroligt också att ingen bryr sig om att kolla till vem ett mobilnummer går. Resan mot slutet var ändå spännande och vilket slut det blev. Får man verkligen avsluta böcker med en cliffhanger? Mer kan man egentligen inte skriva om boken utan att avslöja för mycket. Läs den!
Här fanns inga onödiga ord överhuvudtaget, utan allt drev historien framåt. Det fanns absolut ingenting i språket som jag retade mig på, så det måste ha passat mig perfekt. Trots att det var många tillbakablickar och kursiverade avsnitt så tappade boken aldrig tempot och det störde inte historien på minsta sätt. Hela tiden ville man bara vidare. De korta kapitlen hjälpte till också. Och se där, det går att skriva en riktigt bra och spännande bok utan att blanda in mer folk än nödvändigt. Här fanns inte mer än ett tiotal viktiga personer och de presenterades på ett så bra sätt att det aldrig var svårt att hålla reda på dem.
Jag undrar jag när del två, Hungerelden, släpps i pocket eller om man ska köpa den inbundna.
Boktipsets estimerade betyg var 4.6, jag ger den 4.5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar