"Den sista utvägen" av Denise Mina

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 416
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Resolution
Översättare: Boel Unnerstad
Serie: Garnethill 3
Förlag: Minotaur
Utgivningsår: (original) 2001 (min) 2003
Format: Kartonnage
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 november 2014






Första meningen: Det var tyst i den grå korridoren.

Baksidetext
Trots att solen gassar över ett stekhett Glasgow genomgår Maureen O'Donnell en av sitt livs mörkaste perioder. Skatteskulderna är högre än inkomsterna; mannen som dödade hennes pojkvän skall ställas inför rätta och Maureen tvingas motvilligt till vittnesbåset; fadern som förgripit sig på henne har flyttat tillbaka till Glasgow för gott. Till råga på allt blir hon involverad i en tragisk familjefejd då en kvinnlig bekant plötsligt dör under oklara omständigheter.

Sakta men säkert inser Maureen att hon har dragits in i ett spel med mycket farliga aktörer, och denna gång finns det ingen som kan komma till hennes undsättning - hon måste själv finna en väg ut...

Min kommentar
Tredje och sista delen i serien om Maureen O'Donnell var jag egentligen inte alls lockad att läsa, eftersom jag inte gillat de två första speciellt mycket.

Det börjar bra, men sedan kommer det en lång och onaturlig sammanfattning av första boken, faktiskt den enda som är relevant i sammanhanget. Det blev väldigt tröttsamt, men det gick ju över hyfsat snabbt. Under läsningen kan jag inte låta bli att förundras över hur mycket som faktiskt händer denna stackars Maureen under bara ett år. Det är svårt att tro på det. Och man tycker att hon kanske borde bli lite mer försiktigt med tanke på allt som händer henne. Men nej då, hon bara klampar på.

Jag gillar inte Maureen, gillar henne inte alls. Inte heller gillar jag de val hon gör. Som till exempel det här med att allt går att lösa med en rejäl fylla. Jag får helt enkelt inte ihop personen Maureen, hon är otroligt motsägelsefull. Naiv och godtrogen, men ändå ganska paranoid och misstänksam. Smart, men korkad. Snäll och medgörlig, men ändå beredd att mörda. Stark, men full av självömkan. Jag tycker det är jättesynd att Maureen, som kändes så otroligt stark i första boken, plötsligt börjar se sig som ett offer.

Som vanligt i Denise Minas böcker så är det mörkt, dystert, fattigt och hopplöst. Desperationen hoppar ut från sidorna och slår en i ansiktet och personligen blir jag ganska less på hopplösheten. Även om någon försöker förändra, som i förbättra, sin situation, så är det alltid någon/något som förstör det. Någonstans måste det finnas en aldrig så liten ljusstrimma. Det finns det, men den kommer på tok för sent.

Allt knyts ihop på ett väldigt snyggt sätt. Alla frågor har fått svar. Förutom frågan vad i hela friden andra delen skulle vara bra för. Den tillförde absolut ingenting. Rent generellt så har nog Denise Mina aldrig varit så nära att få en fyra i betyg som den här boken, men den nådde inte riktigt ända fram.

Nu kan jag helt sanningsenligt säga att jag inte kommer att läsa en enda Denise Mina till. Alla böcker jag köpte på mig innan jag ens läst något av henne är nu utlästa och det får räcka så. De böcker jag läst tidigare har redan fått flytta hemifrån, det ska denna trilogi också få göra.

Boktipsets estimerade betyg var 4,0 (beräknat på 146 betyg).
På Goodreads hade den 4,05 i genomsnitt (beräknat på 1163 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den sista utvägen: Sladdertackans bokhörna, Marikas bokdagbok och Books ABC.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.