"Stockholms undergång" av skrivarkollektivet Fruktan

Genre: Skräck
Antal sidor: 252
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Undrentide
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Flexpärm
Källa: Rec ex
Utläst: 29 oktober 2014






Baksidetext
Slutet är här. Gör dig redo.

Sömngångare demolerar Stockholm. Pesten bryter ut, monster samlar lik och skadedjur utrotas. Ett väderfenomen drabbar staden, demoner kommer till Kungens Kurva och en komet närmar sig Sergels Torg. Människor förfryser inifrån och Hötorgsskraporna faller som dominobrickor.

"Stockholms Undergång" är en samling skräcknoveller om hur staden möter sitt slut i nutid, dåtid och framtid. De tolv fristående berättelserna tar plats i ett Stockholm som är obehagligt välbekant. I ett Stockholm där vardagen raseras. I ett Stockholm där vad som helst kan hända.

Min kommentar
I juli damp det ner ett väldigt spännande mejl, som uppmanade mig att samla ihop olika förnödenheter inför den väntande undergången. Och ett ex av antologin Stockholms undergång vore det bra om man tog med sig också. Detta måste nog vara det bästa PR-mejl jag fått och naturligtvis föll jag som en fura. Speciellt när jag såg att Boel Bermann stod för två av novellerna.

Novellen Lönelördag (Erik Odeldahl) är en av de som inte riktigt passade mig. Den var otäck och skrämmande, men zombies... nej, jag tycker inte de är så läskiga. Öde land (Christian Enberg) och Stockholmsmodellen (Patrick Ogenstad) är ytterligare två som inte skrämde mig speciellt mycket, de handlade om zombies respektive vampyrer. Jag är övertygad om att om man gillar de här varelserna så gillar man även novellerna.

Min absoluta favorit är De vita (Boel Bermann), den var inte skräck om man med det menar läskigheter i form av blod som skvätter, monster eller andra vedertagna skrämselfaktorer. Den var otäck på ett mycket värre och närmre sätt. Sorglig, hopplös och ryslig. Den gick rätt in under huden. Även hennes andra novell, Råttorna, var en solklar favorit. Den hade en annorlunda och oväntad tvist och jag funderade länge på den. Jag gillar verkligen Boels sätt att skriva, det är så lågmält och utan stora gester, men det är så krypande skrämmande. Jag längtar efter hennes nästa bok, vad det än blir.

Andra favoriter var Allt vi byggt upp ska vi riva ner (Andreas Rosell), som i början är lite rörig, men sedan blir väldigt spännande och suggestiv och Regnbågen (Eira A. Ekre) som rätt igenom förmedlar en otäck känsla när något vackert plötsligt blir farligt.

Som vanligt, vill jag nog påstå, när det gäller olika samlingar av noveller så är de av skiftande kvalitet, men lägstanivån är förvånande hög. Eller egentligen är det kanske inte kvaliteten som är skiftande, utan skrämselnivån. Vissa saker skrämmer mig inte alls, medan andra får mig att rysa. De här novellerna passar bäst att läsa en i taget, för efter man läst några så är de ganska lika. Alla apokalypser har ju en del gemensamt... Jag läste i stort sett bara en åt gången, när jag var mellan böcker, och det tog mig en och halv månad att läsa allihop. Det kan jag nog rekommendera.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,0 (beräknat på 9 betyg).
På Goodreads hade den 3,75 i genomsnitt (beräknat på 24 betyg).
Jag ger den 3,0 (ett genomsnitt räknat på sammanlagt betyg dividerat med antal noveller därefter avrundat till närmaste "halvtal").

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Stockholms undergång: Lingonhjärta, Sagan om sagorna och C.R.M. Nilsson.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.