"En mörk och förvriden flod" av Sharon Bolton

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 474
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A dark and twisted tide
Översättare: Lilian Fredriksson, Karl G Fredriksson
Serie: Lacey Flint 4
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Rec ex
Utläst: 4 februari 2015





Första meningen: Jag är Lacey Flint, intalar hon sig när gryningen randas och hon lyfter först den ena armen, sedan den andra, samtidigt som hon sparkar hårt med ben som är längre och kraftfullare än vanligt, tack vare ett par bastanta fenor.

Baksidetext
För att påbörja ett nytt och stillsammare kapitel av sitt liv har Lacey Flint lämnat sitt jobb på The Metropolitan Police och i stället tagit anställning vid Londons flodpolis. Nu lever hon ensam på sin husbåt, där hon hoppas få tid att i lugn och ro slicka sina sår och glömma Mark Joesbury, mannen hon älskar men inte kan få.

Men lugnet blir kortvarigt. En tidig sommarmorgon hittar Lacey ett kvinnolik i floden inte långt ifrån sitt hem, och trots att hon borde veta bättre kan hon inte låta bli att själv försöka lösa den gåta som kommit i hennes väg. Vem är kvinnan och hur hamnade hon i Themsens förrädiskt snabba vatten? Och var det verkligen en tillfällighet att det var just Lacey som fann henne?

Samtidigt som Lacey dras in i mordutredningen börjar det dyka upp främmande föremål på hennes husbåt. Hon har en krypande känsla av att någon bevakar henne någon som vet precis vem hon är och vad som kan få hennes slumrande instinkter att vakna till liv.

Min kommentar
S. J. Bolton har nu blivit Sharon Bolton, men det är fortfarande samma författare. Och faktiskt också nästan samma bok. Denna fjärde del är mer lik de två första än den tredje. Vilket, för mig, är lite synd, eftersom jag tyckt bäst om Odödlig.

Precis som i de andra böckerna så vill Lacey inget annat än sköta sitt, men precis som i de andra böckerna så dras hon motvilligt(?) in i något, som i precis som i de andra böckerna är personligt. Och precis som i de andra böckerna så blir det livsfarligt. Jag kan ju inte låta bli att undra i hur många böcker man kan använda det där konceptet innan de flesta tröttnat på det. För min del är jag redan lite less.

Början är lite seg och inte så lite hoppig. Det är många röster som ska göra sig hörda (ett tiotal faktiskt) och många av dem ligger ett bra tag tillbaka i tiden. Det tar ett tag innan jag orkar fundera på vad alla de där rösterna är för några och helt ärligt så tycker jag att tillbakablickarna helt kunde ha tagits bort. De tillför absolut ingenting. Tack och lov så är det i alla fall väldigt tydligt vems röst vi för tillfället lyssnar på och när vi befinner oss.

Den här boken har inte så mycket av London-miljöer, man håller mest till i eller på Themsen och jag blir lite ledsen för att jag inte kollade in den bättre senast jag var i London, även om jag faktiskt till och med åkte på den då. Jag kan inte alls få ihop floden som beskrivs här med den jag såg, men jag såg ju turistvarianten. Dagtid. Inte heller är den här delen lika mörk som de föregående, även om det nu är ganska skitigt i denna också, men allt känns inte lika hopplöst.

Upplösningen är väldigt underlig, för att inte tala om sista uppgörelsen. Den blir bara krystad och det känns som att den bara är där för att försöka snurra till det ett extra varv. Ett varv som är helt onödigt. Det har snurrats ganska bra ändå. Jag har läst tillräckligt många deckare för att förstå att när författaren introducerar karaktärer så betyder de någonting. Därför blir jag inte fullständigt överraskad över vad som hänt och vem som gjort en del av det. Däremot blev jag helt tagen på sängen vad gäller mördaren. Det gillar jag.

Det känns som att jag är den enda i hela världen som inte gillar Lacey. Hon är alldeles för velig för mig och låter mest saker hända henne. Det känns lite som att hon sitter i baksätet på sitt eget liv och hon har ingen riktning. Visst, hon har varit med om en hel del otäckheter, men hon är ju stark så just den där baksätesdelen har jag svårt att förstå. Det är också otroligt skönt att Mark inte har så stor roll i den här fjärde delen, jag är ganska less på deras relation och något måste snart hända. Antingen att de får till det eller att de helt enkelt avslutar något som aldrig påbörjats. Och Marks turkosa ögon nämns kanske bara två gånger i hela boken. När jag ser turkosa ögon framför mig så är det ingen bra sak.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,1 (beräknat på 24 betyg).
På Goodreads hade den 3,96 i genomsnitt (beräknat på 1 424 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om En mörk och förvriden flod: Lotten (engelska upplagan), Bokdetektiven och Johanna.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.