"Mercurium" av Ann Rosman

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 419
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Karin Adler 4
Förlag: Ponto pocket
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 augusti 2015






Första meningen: "Vem kunde tro att den jäveln skulle ge sig på att bestrida pappas testamente?"

Baksidetext
År 1802 står Metta Fock Ridderbielke inför rätta misstänkt för mord på sin man och två av sina barn. Mot sitt nekande döms hon att sitta på Carlstens fästning. Isolerad på den karga ön ska hon stanna, tills hon erkänner eller går under vilket som kommer först. Utan möjlighet till kontakt med omvärlden, utan vare sig penna eller papper, börjar hon brodera. Ord för ord tar en förtvivlad nådeansökan form.

2011 hålls en storslagen maskerad på fästningen. Gräddan av Sveriges societet är där, och innan kvällen är över har två personer mist livet. Men portarna har hela tiden varit stängda och bevakade, ingen kan ha tagit sig in eller ut. Finns mördaren någonstans bland de 94 gästerna? Kriminalinspektör Karin Adler kallas till platsen och pusslandet kan börja.

Min kommentar
Ann Rosman har ju ganska snabbt seglat upp som en solklar favorit och det är inte bara på grund av miljön (vem gillar inte Marstrand liksom). Nu betar jag av den här serien, i år tänkte jag. Och faktiskt blir det ännu bättre så här.

Jag blir lätt infångad i berättelsen, även om jag tycker att det är för korta stycken med de olika berättelserna. Det blir lite sönderhackat när man hoppar mellan en tråd i dåtid och inte mindre än tre i nutid. Tråden som handlar om Karin Adler får lite större plats i den här boken jämfört med förra, men jag vet inte om det är något positivt. Faktiskt börjar jag tycka lite sämre om henne, eftersom hon har tendensen att bli en sådan där människa som tycker jag är som jag är och tänker inte förändra mig, det är du som måste ändra dig. Jag har personlig erfarenhet av den typen av människor och de ger mig kalla kårar. De två andra nutida trådarna (släkten Ekeblad och Sara som gör något slags avhandling) behövs visserligen för att förklara Karin Adlers roll, men faktum är att ingen av de nutida berättelserna behövs för den här boken.

Medan jag läser så glömmer jag helt bort att detta är en deckare, så fascinerad blir jag av berättelsen om Metta Fock. Det är också den här tråden som är bokens hjärta och det är den som väcker alla möjliga känslor till liv. Jag blir så förbannad, arg, ledsen och allt möjligt annat som höjer blodtrycket. Nu vet man ju faktiskt inte riktigt vad som är sant, men om man ska döma efter den här boken så var kvinnor andra kvinnors största fiende även på 1800-talet. Visst var det männen som gjorde "slutarbetet", men det var de avundsjuka och missunnsamma kvinnorna som startade alltihop.

Ann Rosman har en osviklig förmåga att levandegöra historia och jag önskar så att min gamla historielärare hade haft den talangen. Då hade kanske inte historia varit förknippat med något torrt och tråkigt. Det är ju alldeles uppenbart att det inte behöver vara så. Jag lider med stackars Metta Fock som inte bara mister två (eller faktiskt fyra totalt) barn och man, hon blir också anklagad för mordet på dem. Jag förfäras över att man någon gång i historien faktiskt kunnat kastas i fängelse på bekännelse. Man har alltså inte förklarats skyldig till något, men man får sitta inlåst tills man erkänner. Eller dör.

Det enda jag blir förvirrad av i boken är ordet mercurium. För mig betyder det kvicksilver, men tydligen är det ett gammalt ord för arsenik. Det kan jag önska hade förklarats i början av boken, för jag fick inte alls ihop beskrivningen av ämnet med det jag trodde att det var. Det klargörs i efterordet i alla fall och jag rekommenderar att alla som läser boken faktiskt läser ända till slutpärmen. Där står mycket intressant. När jag bland annat läser att Mettas barnbarns barnbarns barnbarn hittades tack vare den här boken så blir jag alldeles rörd. Faktum är att jag lätt hade kunnat bli besatt av Metta Fock och historien om henne. Vad hände egentligen? Var hon skyldig? Om det inte var hon, vem var det då? Antingen så var hon en förhärdad och iskall lögnare eller så var hon ett oskyldigt offer för patriarkatet, den svenska avundsjukan och missunnsamheten. Det får vi aldrig veta. Men jag vet vad jag tror.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,6 och genomsnittet 3,78 (beräknat på 282 betyg).
På Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 90 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Mercurium: Lotten, En bok om dagen och I min hylla från A till Ö.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.