"Kolbarnet" av Monica Kristensen

Författare: Monica Kristensen
Titel: Kolbarnet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 255
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Kullunge
Översättare: Ulf Gyllenhak
Serie: Svalbard 2
Förlag: Leopard Förlag
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 februari 2016




Första meningen: Han böjde sig ner bakom en stor snödriva och satte sig försiktigt på knä.

Baksidetext
Femåriga Ella förvinner spårlöst från förskolan Kolbarnet och först tror man att det är flickans alkoholiserade pappa som har tagit henne med sig för att hämnas på mamman. Men när tiden går och varken far eller dotter dyker upp börjar byns invånare att befara det värsta. Det djupa polarmörkret och en extrem kyla har lagt sig tungt över Svalbard och en liten flicka har mycket små chanser att klara sig på egen hand. När man hittar pappan, som visar sig ha omkommit i en bilolycka under mystiska omständigheter, inser polisen att kampen att rädda Ellas liv är en kamp mot klockan.

Min kommentar
Jag blev otroligt sugen på den här boken när jag hittade den i augustis utgivning. Jag menar; Svalbard. För mig är det exotiskt på riktigt. Och när den dessutom beskrivs som isande spänning, då är det inte mycket som kan stoppa mig.

Från början är jag helt tagen, miljön är fantastisk och det gör mig inte alls något att den får ta mycket plats. Allt börjar i februari och solen går aldrig upp, det är mörkt och kallt. Det är naturligtvis en väldigt påfrestande miljö och jag får en nästan klaustrofobisk känsla.

När läsningen fortsätter upptäcker jag att det här inte direkt är någon kronologiskt berättad historia och den här boken är nog en av de mest ostrukturerade och hoppiga som jag har läst. Det finns inte någon som helst logik när det hoppar från slutet av februari, till början av januari, till början av februari och så vidare. Det handlar om helt olika saker (de flesta hänger ihop sedan); Ella försvinner, Steinar med familj flyttar till Svalbard, Frøydis flyttar till Svalbard, de skumma som smyger omkring i byn och den helt ovidkommande smuggeltråden som inte hänger ihop med något. Jag skulle egentligen inte vilja kalla det för rörigt, men det stör flytet och det blir hackigt och osammanhängande. Det här gör också att det blir en hel del upprepningar och många gånger får vi samma sak förklarad för oss mer än en gång. Dessutom blir det en del motsägelsefulla uppgifter; en dörr som är låst från utsidan men som ändå öppnas inifrån, en självräddare (vad det nu är för något) som någon alltid haft för att en sida längre fram vara stulen från ett omklädningsrum.

Detta är inte så mycket deckare som en berättelse om vardagslivet på Svalbard, låt vara något tillspetsat. Någon isande spännande är det aldrig, men det tänder till lite mot slutet. Jag får en liten känsla av turistbroschyr ibland, med alla fantastiska miljöbeskrivningar. Kanske förutsätts det också att man kan gruvdrift på sina fem eller i alla fall är omåttligt intresserad av det, för den biten är an aning för detaljerad. Jag får dessutom inte ihop allt om gruvan och dess gångar. En karta hade kanske kunnat vara bra. Och sysselman, det var jag tvungen att slå upp. Men om man bara är beredd på långsamt och kanske inte speciellt spännande så är det här bra. Svalbard i februari låter inte som en ljus och varm plats, men Monica Kristensen har lyckats sälja in det till mig ändå.

Boken är tydligen andra delen i en serie, men den första är inte översatt till svenska. Än. Jag hoppas verkligen att den blir det. Tredje delen släpps i maj. Kommer jag att läsa den? Ja, minsann, det tror jag nog.

Boktipsets estimerade betyg var ? och genomsnittet 3,0 (beräknat på 28 betyg).
På Goodreads hade den 3,25 i genomsnitt (beräknat på 83 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Kolbarnet: Lotten, bam tycker och Bloggbohemen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.