Titel: Damernas detektivbyrå
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 235
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The No.1 Ladies' Detective Agency
Översättare: Peder Carlsson
Serie: Damernas detektivbyrå 1
Förlag: Damm förlag
Utgivningsår: (original) 1999 (min) 2006
Format: Storpocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 augusti 2017
Första meningen: Mma Ramotswe drev en detektivbyrå i Afrika, vid foten av Kgale Hill.
Baksidetext
Mma Ramotswe är inte en kvinna vem som helst. Hon är Botswanas första kvinnliga privatdetektiv, faktiskt Botswanas första detektiv över huvud taget. Precious Ramotswes metoder är en smula okonventionella, men med klokhet, sunt förnuft och fenomenal förmåga att få människor att öppna sig hjälper hon vanliga människor med deras bekymmer. Förlupna äkta män, försvunna barn, falska pappor och stulna bilar är problem som Mma Ramotswe löser. Samtidigt får läsaren en unik läsupplevelse, för Alexander McCall Smith har lyckats fånga en mycket speciell känsla.
Min kommentar
Jag vet inte hur många gånger jag har hört något om den här serien. Oftast bra saker, eller faktiskt nog bara bra saker. Ett problem med så här lite äldre böcker är att de första delarna i serien brukar vara svåra att få tag i så när jag hittade denna på bokrean 2013 högg jag som en kobra. Drygt fyra år tog det innan den smet upp på läslistan.
Det är nog ganska sällan som jag läser böcker som utspelar sig i Afrika, men det har hänt ett flertal gånger. Något de ofta har gemensamt är miljöbeskrivningarna. De är vanligtvis väldigt detaljrika och, för mig, exotiska. Det gäller även den här boken. Jag vet inte om jag känner mig sugen på att sticka iväg till Botswana, men det låter vackert. Det som stör mig lite är att det lite enögda(?) hyllandet av Botswana blir lite för likt amerikanskt för min smak, men jag förstår ju att Alexander McCall Smith älskar Botswana.
Tyvärr upplever jag att det berättas lite väl omständligt ibland, främst kanske för att man får sällsamt långa beskrivningar av, för historien, fullständigt ovidkommande saker. Däremot är det intressant att få veta ganska mycket om Botswanas historia och kultur, men det känns lite mer som en historielektion/turistbroschyr än en deckare.
Deckare förresten... nja, jag vet inte om jag skulle kalla den det, egentligen. Det är inte speciellt mycket utredande. För det mesta så löser sig fallet snabbt och utan problem bara genom att prata med en granne eller liknande. Jag hade nog väntat mig mer en traditionell deckare, med ett fall. I stället var det mer likt små noveller, med det ena fallet efter det andra. Och ofta fick man klientens hela bakgrundshistoria på köpet. Det blev ganska osammanhängande, men det kan bero på att jag blev lite överraskad.
Det är väldigt lättillgängligt och småmysigt, men det smygs ändå in stora frågor om moral och etik. Här finns ingen västerländsk stress (mycket tedrickande blir det), utan det är lågmält och med mycket kärlek. Dessutom med en härlig humoristisk ton som löper genom hela boken.
Mma Ramotswe gillar jag, hon är så härligt pragmatisk och chosefri att det är helt omöjligt att inte ta henne till sitt hjärta. Man får också en bra bild över hennes bakgrund, hur hon blev som hon blev och varför hon gör vissa val. De andra karaktärerna får jag inte riktigt grepp om, kanske förutom J.L.B. Matekoni som verkar vara en hyvens man.
Jag lyssnade på ungefär hälften av boken, som är inläst av Babben Larsson. Hon gör ett bra jobb och hon passar nog perfekt till det här jobbet. Däremot hade jag väldiga problem med alla dessa namn som låter nästan likadant; Makutsi, Malatsi, Maketsi, Moretsi. För mig blir det bara ett gytter när jag lyssnar, det var mycket enklare när jag läste.
Ska jag då fortsätta läsa den här serien? Jag vet faktiskt inte. Förmodligen kommer det väl att bli åtminstone en bok till. Det är svårt att bedöma en hel serie på en bok. Däremot är jag ganska säker på att jag inte kommer att köpa fler delar.
Boktipsets estimerade betyg var 3,4 och genomsnittet 3,2 (beräknat på 3 966 betyg).
På Goodreads hade den 3,75 i genomsnitt (beräknat på 189 389 betyg).
Jag ger den 3,5
Boken är
| Tråkig | Fantasirik | |
| Rolig | Klurig | |
| Trovärdig | Förutsägbar | |
| Osannolik | Välskriven | |
| Romantisk | Dåligt språk | |
| Sorglig | För lång | |
| Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Damernas detektivbyrå: boktoka, Ewelinas bokblogg och How hollow heart and full.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Jag har ju läst den här boken en minns inte vad jag tyckte. Andra boken står oläst... Vi gillade filmatiseringarna, de var cosy crime.
SvaraRaderaJag har ju konstigt nog missat filmatiseringsgrejen, får kanske leta upp dem i stället :)
RaderaJag har läst en bit in i serien men minns inte var jag slutade. Jag tror jag inte jag slutade medvetet utan det blev bara så. När jag tänker på böckerna minns jag dem med värme (det var ju dessutom oftast väldigt varmt där) men samtidigt så har jag inte ansträngt mig något för att klura ut nästa bok som skulle ligga på tur om jag fortsatte. Det säger väl något också...
SvaraRaderaDen var ju onekligen underhållning för stunden och det var svårt att inte gilla Mma Ramotswe, men boken var inte alls vad jag hade tänkt. Kanske läser jag en till, men det är inget som är prioriterat.
RaderaJag minns inte exakt vad som händer i varje bok och jag har några av de sista böckerna i serien olästa, men jag har verkligen älskat den här serien! Så underbart mysig och alla människor runt Mma Ramotswe, och så klart Mma Ramotswe själv, blir som gamla bekanta jag gärna tar en kopp te med! Jag gillar också att det inte är en klassisk deckare med ett mord som ska utredas och lösas. Privatdetektiver får ju oftast helt andra typer av uppdrag.
SvaraRaderaJag tror att jag blev lite överraskad över att det inte var någon egentlig deckare, jag hade liksom förväntat mig det. Det är därför som jag förmodligen kommer att ge serien ännu en chans, men då ska jag nog läsa den som pappersbok :)
RaderaJag är faktiskt lite sugen på att ge de här en chans eftersom de verkar vara småmysiga. Samtidigt känns det som om jag kanske inte behöver påbörja en ny serie till...
SvaraRaderaNej, nya serier behöver inte jag heller, men den var småmysig och jag mådde bra av att läsa den :)
Radera