Film: Britt-Marie var här (2019)

Titel: Britt-Marie var här
Originaltitel: Britt-Marie var här
Genre: Drama
Regissör: Tuva Novotny
Manus: Anders Frithiof August, Fredrik Backman (bok)
Skådespelare: Pernilla August, Peter Haber, Mahmut Suvakci, Stella Oyoko Bengtsson, Malin Levanon
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: Sverige
Längd: 98 min
Serie: -
Såg den på bio 26 januari 2019



Handling
När Britt-Marie lämnar sin man efter 40 års äktenskap och ett liv som hemmafru, tvingas hon göra upp med sig själv och möta omvärlden. Hon hamnar i Borg, en liten håla där allt är nedlagt förutom pizzerian och det lokala fotbollslaget. Britt-Marie tar över som tränare för byns ungdomslag, trots att hon avskyr fotboll. Men snart väcks hennes drömmar och med dem en undangömd framtidstro. Kanske finns det en andra chans i livet, kanske är det aldrig för sent att börja leva.

Min kommentar
Vi brukar inte gå på bio, men når vi hade lyckats få ihop sex presentkort på biljetter så tyckte vi att det var synd om de gick till spillo. Alltså gick vi igenom bioprogrammet och hittade Britt-Marie. Eftersom vi båda gillade boken så var valet enkelt. Trots att det var nästan 3,5 år sedan jag läste boken så borde jag inte ha kommit ihåg så mycket av den att skillnader skulle störa mig. Trodde jag.

Jag hade väldigt svårt för Britt-Marie som karaktär i boken. I början. Hon var väldigt överdriven och jag kände nog att Backman hade varit lite för elak mot tanterna där ute. I filmen är hon väldigt mycket lättare att tycka om. Allt det riktigt fyrkantiga var borta. Tyvärr gäller det alla karaktärerna. Alla toppar och alla dalar är bortslipade och man håller sig i ett tryggt och säkert mellanskikt. Det gör att ingen längre sticker ut och jag får inte den där varma känslan. Allt är bara ljummet.

Pernilla August gör verkligen en riktig prestation med denna lilla beige tant, men hon har inte fått så mycket att jobba med. Peter Haber dyker upp som Kent och det var en överraskning. Jag tycker alldeles för mycket om Peter Haber för att se honom som en trovärdig Kent och hade hellre sett någon annan i den rollen. De flesta barnen gör det bra, men några av dem låter som att de läser innantill. Olle Sarri är nog den som är roligast i filmen, som den trista kommunmänniskan.

Slutet på filmen var, inte helt oväntat, tydligare än i boken. Eller mer övertydligt egentligen. Det var i alla fall så jag tolkade slutet i boken också.

När filmen var slut kändes det som att jag hade saknat något genom hela filmen och efter mycket funderande kom jag på att det var ju någon som saknades. Eller Någon. Pizzabagaren/affärsinnehavaren/postkillen/glasmästaren som Britt-Marie kallade Någon i boken hade bara en minimal roll i filmen. Detsamma gäller både Sami och Bank också. Alla tre var mina favoriter i boken.

En rolig sak med den här biofilmen var att sambon och jag brukar höja medelåldern när vi går på bio. Den här gången sänkte vi den nog. Jag har aldrig sett så många äldre på bio samtidigt någon gång.



Filmtipsets estimerade betyg var 2 (beräknat på 0 betyg).
På IMDb hade den 5,9 i genomsnitt (beräknat på 29 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.