Film: Den vita tigern (2021)

Titel: Den vita tigern
Originaltitel: The white tiger
Genre: Drama
Regissör: Ramin Bahrani
Manus: Ramin Bahrani, Aravind Adiga (bok)
Skådespelare: Adarsh Gourav, Rajkummar Rao, Priyanka Chopra, Vijay Maurya, Mahesh Manjrekar
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Indien | USA
Längd: 125 min
Serie: -
Såg den på Netflix 5 februari 2021





Handling
Redan som barn visar Balram tecken på att han är "den vita tigern", en sådan som bara föds en per generation. Tyvärr har föräldrarna inte råd att betala skolgången. Med list och driv lyckas Balram ta sig från landsbygden och bli chaufför åt en hänsynslös kolmiljonärs son, som nyss kommit tillbaka från USA med indisk-amerikansk hustru – ett par vars fräscha utifrånperspektiv sätter griller i Balrams tjänarhjärna.

Min kommentar
Jag blev nyfiken på filmen Den vita tigern när jag hörde en hel del om boken som den är baserad på. Den hamnade direkt på min lista på Netflix och denna fredag, när vi båda slutade i normal tid och hade ork för en dystrare film så blev det dags.

Det är sannerligen ingen positiv, förskönande bild av Indien som visas. Filmen är oerhört samhällskritisk, men utan att skriva en på näsan. Berättartonen är väldigt cynisk och om man gillar svart humor så finns det en hel del sådan. Jag skulle vilja kalla detta en korsning mellan Parasit och Slumdog millionaire.

Här finns kulturkrockar och konflikter en masse. Mellan fattig och rik, gammalt och modernt, religioner, kastsystemet, de som bestämmer och de som tjänar. Det moderna ger sken av att härskaren är tjänarens vän, men när det väl gäller är han inte värd någonting. Den insikten måste vara tung att bära.

Huvudpersonen Balram är ingen sympatisk figur. Faktum är att ingen är det, vilket väl måste ses som ganska ovanligt. Jag får ändå en viss förståelse för Balrams agerande, men jag gillar inte att filmen på något vis sätter en okej-stämpel på att ta sig fram via brott. Eller kanske snarare visar att det är enda sättet. Sorgligt nog. Alla gör det, på något sätt. Det är bara olika grader på brotten.

Den vita tigern är mycket mörk och dyster, här finns inga ljuspunkter alls. Den är lång och långsam, men aldrig tråkig. Detta är nog också den första indiska film jag har sett som inte innehåller ett enda sång- och dansnummer. Då förstår du hur mörk den är.



På Letterboxd hade den 3,4 i genomsnitt (beräknat på 15 921 betyg).
På IMDb hade den 7,2 i genomsnitt (beräknat på 21 231 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam