"Dolt i vatten" av Catherine Steadman

Författare: Catherine Steadman
Titel: Dolt i vatten
Genre: Thriller
Antal sidor: 365
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Something in the water
Översättare: Klara Lindell
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 februari 2021




Första meningen: Har du någonsin grubblat över hur lång tid det tar att gräva en grav?

Baksidetext
Hur skulle de ens kunna önska att något vore annorlunda? Erin är dokumentärfilmare på väg att få sitt genombrott. Mark är investeringsrådgivare på en bank, med stora framtidsplaner. De är passionerat förälskade i varandra, nygifta och på idyllisk smekmånad i solen på ön Bora Bora i Franska Polynesien. Men så förändras allt när Erin och Mark under en dykning gör en chockerande upptäckt i vattnet. De måste bestämma sig för om de ska rapportera det till någon eller inte. Å ena sidan borde de antagligen göra det. Å andra sidan: vem skulle kunna ta skada av att de höll tyst? Beslutet Erin och Mark fattar sätter igång en kedja av oförutsägbara händelser, med katastrofal utgång...

Min kommentar
Psykologiska thrillers lockar alltid mig. Dolt i vatten var inget undantag, när jag la märke till den för snart två år sedan. Samma vår dök den faktiskt upp här på hallmattan och jag blev riktigt glad för det. Ändå har det dröjt tills nu innan jag tar tag i den. Något jag inte alls ångrar.

Efter bara runt ett tiotal sidor är jag helt såld. Då har jag lett flera gånger och till och med lyft på ögonbrynet en gång. Jag bara älskar tonen i berättandet. Det börjar så fantastiskt bra och jag hoppas så att det ska fortsätta. Det gör det inte, men det blir inte så mycket sämre.

Erin och Mark är två väldigt intressanta karaktärer. Båda två verkar ha mycket bagage. De är korkade, men inte så korkade att det blir osannolikt. De beter sig underligt mot varandra, de döljer saker och ljuger. Jag får olustiga vibbar av dem båda två, [spoiler]men Mark tycker jag mer och mer illa om för varje gång han säger eller gör något. Genuint illa[/spoiler]. Mark kör med härskartekniker och Erin är så osannolikt godtrogen och naiv. Eller korkad om man så vill.

Här finns en hel del vändningar, dock inga direkt oväntade. Själva "gåtan" är inte så bra gjord, jag tycker det är ganska tydligt vad det är som egentligen händer. Drivet är väldigt bra och jag vill hela tiden komma framåt. Jag är på riktigt intresserad av alla sidospår och allt som händer. Allt snurrar bara fortare och fortare. Det finns nog inget onödigt alls.

Alla trådar knyts inte ihop och alla frågor får inte svar. Detta är något jag inte brukar gilla, men i det här fallet så funkar det. Faktum är att det bara blir mer trovärdigt på det här viset, eftersom vi ju bara har Erins perspektiv och vi vet bara det hon vet. Vilket inte är så mycket.

Som sagt så finns det en hel del frågor kvar när boken är slut. Den viktigaste är nog ändå: Var allt verkligen bara en slump? Eller var allt noga planerat? Om Dolt i vatten någon gång blir film så vill jag väldigt gärna se den. Och Catherine Steadman kommer jag att hålla utkik efter.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,59 i genomsnitt (beräknat på 124 488 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Dolt i vatten: Johannas deckarhörna, Bloggbohemen och Bokkoll.