Titel: Klubben för lyckliga slut
Genre: Feelgood
Antal sidor: 334
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Vid livets vägskäl 1
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 6 februari 2021
Första meningen: Sam placerade en penna vid varje plats.
Baksidetext
En roman om att gå vilse i livet men genom nya vänner, skrivterapeuten Sam och ”Klubben för lyckliga slut” hitta tillbaka igen. Eller snarare hitta nya vägar. Cecilia har förlorat sin man i alldeles för tidig ålder, Lisbeth inser att hennes liv har stagnerat och Ivy är en person som oroar sig för allt. Dessa tre väldigt olika kvinnor befinner sig alla vid ett vägskäl i livet när de får en reklamlapp på sina bilar med inbjudan till skrivkursen ”Klubben för lyckliga slut”. Utan att de vet om det tar deras liv nu en helt ny riktning. En dag i veckan träffas de i klubben, djupa hemligheter från det förflutna nystas upp och steg för steg lär de sig att älska, leva och skratta igen. Men kommer de att kunna forma sitt eget lyckliga slut?
Min kommentar
Jag har väldigt länge varit nyfiken på Caroline Säfstrands böcker och jag har till och med köpt en, som fortfarande står oläst i hyllan. När jag såg att Feelgood-Kollektivets bok för februari skulle vara hennes senaste, Klubben för lyckliga slut, så visste jag omedelbart att det skulle bli den första jag läste av henne. Sedan började jag höra lysande recensioner och som vanligt blir jag skeptisk då.
Jag brukar vara kinkig när det kommer till böcker som beskriver mycket känslor och liknande. Mitt problem är, oftast, att jag inte alls reagerar så som författaren skriver att karaktärerna reagerar. Även om vi i princip känner samma sak. För mig blir det otroligt störande när det händer och svårt att känna igen mig. Så blir det inte här. Inte överhuvudtaget. Jag behöver inte för ett ögonblick känna att jag får karaktärernas reaktioner nertvingade i halsen. Jag tillåts känna allt själv. Det är oerhört befriande att inte få andras känslor och reaktioner tvingade på sig. Att slippa känna att jag själv inte är "normal" för att mina egna reaktioner är så långt ifrån de som vanligtvis beskrivs.
Karaktärerna är helt vanliga människor, med helt vanliga problem. Det finns värme, vänskap, glädje, sorg... till och med en nypa familjehemligheter. Det är så skönt att läsa om kvinnor som är snälla mot varandra, som stöttar varandra. Jag blir engagerad i dem och bryr mig om dem. Allihop. Nivån på svärtan, som ju behövs för balansen, är precis perfekt. Man måste möta sina rädslor och man ska inte döma andra efter utanpåverket. Det finns alltid mer att se än det man visar upp. Trots alla de problem som finns så ligger hoppet hela tiden där och lurar, i bakgrunden.
Cecilia är nog den som jag tycker mest om. Förmodligen för att jag är mest lik henne. I alla fall i det att dela med sig av känslor. Även Lisbeths situation är relaterbar. När allt liksom bara rullar på. Både Lisbeth och Ivy har också sidor som jag kan känna igen mig i. Förutom att jag nog hade reagerat precis som Cecilia (eller faktiskt gjorde) i fråga om skrivövningarna så blev jag nästan inspirerad att själv göra dem. De fick mig att fundera.
Klubben för lyckliga slut är så berörande och väldigt upplyftande. Dessutom utspelar den sig i Helsingborg och jag kommer helt klart att göra en utflykt till Råå. Så fort det går. Det gläder mig att detta är första delen i en serie, även om jag får känslan att vi inte kommer att få följa de här karaktärerna mer. Det känns som att de är färdiga att klara sig själva. Det är egentligen bara en sak som stör mig i hela boken... det är inte sex färger i regnbågen. Det är sju.
På Goodreads hade den 4,04 i genomsnitt (beräknat på 67 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
Ordbajsig | Fåordig | Nagelbitare | ||
Mysig | Rå | Sorglig | ||
Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
Rörig | Genomtänkt | Mörk |
Andra som bloggat om Klubben för lyckliga slut: Nilmas bokhylla, Bokprataren och Bokdivisionen.
Som du redan sett så tyckte jag också mycket om den här. Och även jag känner mig närmast Cecilia (rätt namn också även om jag är mer van vid mitt smeknamn). Och ja, det är en perfekt balans med sorg vilket vi båda uppskattar mer än pinsamma stunder som ska inbringa skratt. Det ska bli spännande att se på vilket sätt det här blir en serie. För just upplägget är rätt likt förra boken men att det då handlade om att renovera ett hus istället.
SvaraRaderaDet är ju precis så här en bra feelgood ska vara, tycker jag. På allvar, utan trams. Jag fick lite känslan att vi lämnar de här karaktärerna nu och tar oss an andra människor vid livets vägskäl. Just de här kommer att klara sig bra nu, men kanske (förhoppningsvis) dyker de upp i bakgrunden i fortsättningen. Förra boken, renovera hus? Är det Villa Havsbris du menar? Den har jag ju i hyllan 🙂
RaderaJa, det är den jag menar :).
RaderaLåter ju bra att jag redan har den då 🙂
RaderaJag gillade den här och det ska bli kul att läsa fler böcker i serien, men det är inte Säfstrands bästa enligt mig :)
SvaraRaderaOj. Det kan bli bättre alltså 🙂
Radera