Bok: Folk med ångest av Fredrik Backman

Författare: Fredrik Backman
Titel: Folk med ångest
Genre: Drama
Antal sidor: 347
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 mars 2022




Första meningen: Ett bankrån.

Baksidetext
En misslyckad bankrånare låser in sig med en överentusiastisk fastighetsmäklare, två bittra Ikea-missbrukare, en elak mångmiljonär, en sorgsen tant, en höggravid kvinna, en jobbig jävel och ett kaninhuvud på en lägenhetsvisning. Till slut ger rånaren upp och släpper alla i gisslan, men när polisen stormar lägenheten är den...tom. I en serie dysfunktionella vittnesförhör efteråt får vi höra allas version av vad som egentligen hände, varpå ett klassiskt pusselmysterium utvecklar sig kring frågorna: Hur lyckades rånaren fly? Varför är alla så arga? Och vad är det egentligen för FEL på folk nuförtiden?

Min kommentar
Folk med ångest har stått ett tag i hyllan och väntat på att bli läst. Nästan tre år, faktiskt. Trots att Fredrik Backman är en stor favorit så har den inte lockat jättemycket. Beskrivningen - en orimligt stökig komedi - i kombination med omslaget har nog fått mig att tro att det skulle vara något buskisliknande och det gillar jag inte. Så fel man kan ha.

Den korta versionen av det här inlägget skulle kunna vara bara "Jävla Backman". Jag förstår verkligen inte hur karln lyckas med att skriva så här. Varenda gång. Det är som att han har en direktlänk till hjärtat. Han är en mästare på att formulera självklarheter så att de känns som ett slag i magen. Boken är så full av tänkvärda meningar, som jag skulle vilja brodera på små tavlor, att jag ger upp redan på sidan 39, där står det så här:

Det är en omöjlig sak för söner att förstå, och en skam för pappor att erkänna: Att vi egentligen inte vill att våra barn vare sig ska följa sina drömmar eller gå i våra fotspår. Vi vill gå i deras fotspår, när de följer våra drömmar.

Karaktärerna är inte många och de är orimligt osympatiska. Ända tills man lär känna dem. Efter ett tag så gillar jag dem allihop. Utvecklingen visar väldigt tydligt att man inte ska döma någon för snabbt. Man vet ingenting om de människor man möter. Jag kan i alla fall känna igen mig lite i samtliga, jag är bara inte så mycket eller bara av dem. De är lite märkliga allihop på den här visningen och de flesta av dem verkar ha sprungit på många lägenhetsvisningar. Har de verkligen inte stött på varandra tidigare? Det är ju en liten stad?

Här är det fullt av otroligt tragiska livsöden, men Backman lyckas ändå få in en hel del skratt. Av den sorten som kommer sig av hög igenkänning, antingen av sig själv eller andra. Förmodligen så är det kontrasten som gör att det känns så mycket. En del saker förstår man direkt. En del saker får mig att dra efter andan. Det är så ofattbart snyggt hopknutet.

Folk med ångest är så väldigt mörk, men i stället för att man sjunker så får man flytkraft. Precis som en bok av Fredrik Backman ska vara, bara lite mer högljudd och galen.

På Goodreads hade den 4,21 i genomsnitt (beräknat på 382 307 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Folk med ångest: Lottens bokblogg, Just nu - just här och malins bokblogg