Bok: Sista bilden av Tina Frennstedt

Författare: Tina Frennstedt
Titel: Sista bilden
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 430
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Cold case 4
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 24 oktober 2023




Första meningen: Telefonen dog.

Baksidetext
En ung kvinna försvinner spårlöst när hon är på väg hem från en utekväll i Köpenhamn. Sex år senare dyker ett foto av henne upp på nätet. Hon sitter i en okänd bil, med rufsigt hår och stressad blick. Kort därpå läggs en ny bild ut, denna gång på en kvinna som varit försvunnen i sjutton år. Deras öden vävs oväntat samman med en känd skådespelerskas flytt till Österlen.

Tess Hjalmarsson, chef för Skånes Cold Casegrupp, har tvingats bort från sin tjänst på grund av ett misstag. Men när profileraren Carsten Morris ber om hennes hjälp kastas hon in i den dramatiska utredningen kring bilderna och de försvunna kvinnorna.

Min kommentar
I augusti, när jag fick Sista bilden, som är fjärde delen, från förlaget, så hade jag bara läst den första boken i serien. Eftersom jag är jag så ville jag ju läsa dem i ordning, vilket betydde att jag fick göra ett litet race. Lyckligtvis så är detta väldigt bra böcker, så det var inte speciellt betungande.

Tina Frennstedt faller inte i en enda deckarfälla enligt mig. Det är så otroligt skönt med en deckare som fokuserar på polisarbetet. De privata problemen finns där, men bara i bakgrunden, och det kommer in på ett mycket naturligt sätt och på en bra nivå. Det känns också oerhört uppfriskande med en polis som känns "normal". Helt utan knepiga och överdrivna egenskaper (som oftast passar dåligt med en polis) bara för att vara "intressant". Jag önskar att alla bokpoliser var sådana. Och äntligen en författare som använder prologen på ett korrekt sätt, tycker jag. Med händelser som utspelar sig innan boken egentligen börjar. Inte efter.

Miljön är en som jag kanske inte känner till in i minsta detalj, men jag är bekant med många av platserna som nämns. Jag uppskattar alltid när jag känner igen mig. Till och med Österlens berömda/ökända (vinter)väder får vara med.

Fallet i den här boken är nog det mest långsökta av de som förekommer i böckerna i serien, men inte på något sätt osannolikt. Mycket ovisst var det också. Det enda jag egentligen var säker på var vem det inte var. Även om jag en sekund eller två funderade över en persons motiv när h*n dök upp första gången. Det visade ju sig att detta var gärningspersonen, men då hade h*n försvunnit från min radar för längesedan.

Det härliga samarbetet mellan Tess och Marie saknas helt i den här historien och jag saknar det. Mycket. Den dynamiken lämnar ett stort hål, men det fylls ganska bra av andra. Adam Wikman och hans roll i serien funderar jag fortfarande på. Vad är egentligen planen för honom? Någon borde det väl finnas? Om jag ska komma på något som eventuellt stör mig så är det faktiskt den där fågeln. Där suckade jag nog lite.

Som vanligt i den här serien så hämtar Sista bilden en hel del inspiration från verkligheten, inte bara vad gäller själva fallet. Även podden, helt utan någon tanke på etik eller moral, känns igen. Samtliga fyra böcker har varit mycket välskrivna och det gäller både intrig, miljö, karaktärer och upplösning. Om du missar den här serien, skyll dig själv. Nu är min enda undran när nästa bok kommer.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,76 i genomsnitt (beräknat på 58 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Sista bilden: Bokstunder, Kapprakt och Tofflan