Bok: Sekten på Dimön av Mariette Lindstein

Författare: Mariette Lindstein
Titel: Sekten på Dimön
Genre: Thriller
Antal sidor: 540
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Via Terra 1
Förlag: Mörkersdottir Förlag
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2016
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 oktober 2023




Första meningen: Hon har legat vaken länge i mörkret.

Baksidetext
På en dimmig och vindpiskad ö utanför Bohusläns kust, har en New Age-rörelse slagit sig ner. Deras karismatiske ledare, Franz Oswald, har utvecklat en lära, ViaTerra, som sägs återställa själslig frid och kroppens naturliga balans. Rörelsen har en magnetisk dragningskraft på kändisar och makthavare i höga positioner. Sofia Bauman, som precis tagit sin universitetsexamen, blir fascinerad av Oswalds lära. Osäker på vad hon vill göra med sitt liv, och charmad av Oswald, antar hon hans jobberbjudande. Snart blir hon dock varse de enorma uppoffringar som engagemanget kräver. Och när sommaren ger vika och höstdimman driver in och slukar ön, börjar hon undra om hon blivit indragen i en sekt. Samtidigt anar hon att det finns en skillnad mellan rörelsens ansikte utåt och Oswalds avsikter, och ju fler stenar hon vänder på, desto mer ångrar hon sitt beslut. Men Oswald styr med järnhand och ett elstängsel har rests runt sektens ägor. Vägen tillbaka till ett normalt liv förvandlas långsamt till en mardröm. För ingen har någonsin lämnat Via Terra.

Min kommentar
Många var de som läste Sekten på Dimön när den kom. Och typ alla verkade vara överens om att den var vansinnigt bra. Själv köpte jag den när den kom i pocket och sedan har den blivit stående. Under åren som gått så har jag läst två andra böcker av Mariette Lindstein och de har varit bra, men denna tog det emot lite att börja läsa. För några år sedan plockade jag i alla fall fram den och ställde den i den prioriterade hyllan. När jag planerade vilka böcker jag skulle läsa i september så tyckte jag att det fick vara nog.

Från början har jag för mig att den här serien skulle bli en trilogi, men nu är det uppe i sju böcker. Något som påverkat min lust att börja läsa. Förmodligen så har min ovilja också haft sin grund i tjocklek, upphaussning och tema. Jag har så otroligt svårt för att tycka att psykopater är intressanta. För mig är de bara skrämmande och läskiga. Och tyvärr alldeles för vanligt förekommande i verkligheten för att jag ska tycka att det är spännande.

När jag började läsa så gav boken ett lite rörigt intryck. Jag tyckte det var oklart om saker hände nu eller om det var en tillbakablick. För att göra det värre så dök det upp kursiva kapitel med en jag-person med jämna mellanrum. Jag tyckte det var solklart vem denna jag var.

Det är fullt möjligt att det kan vara precis så hör, jag har inga egentliga problem att tro på det. Men det blir en aning för mycket, för snabbt. Personligen så tycker jag att en mindre psykopatisk ledare hade funkat mycket bättre. Antagligen vill jag ogärna tro att människor låter sig behandlas så här, utan att reagera. Samtidigt vet jag ju att gränserna för normalt hela tiden flyttas, tills de mest absurda saker verkar fullkomligt normala.

Sektens teser kan man, välvilligt, tolka som livsvisdom. För mig låter de som floskler. Historien tappar egentligen aldrig fart och det blir inte heller vare sig tråkigt eller ointressant, men likväl blir det lite för långt. Det blir en del upprepningar och ibland är det en aning för detaljerat.

Mitt största problem är nog Oswald själv, eller snarare hans helt osannolika karisma som får varenda kvinna på fall. Bara genom en enda blick. Visst kan säkert vissa män ha den effekten på vissa kvinnor, men inte alla. Och då menar jag verkligen alla. Män påverkas dock inte alls. Jag har ännu inte träffat på någon man (eller kvinna) med sådan dragningskraft och har nog svårt att tro att jag är ensam om det, men vem vet.

Jag önskar så att jag kunde hävda att det som händer i Sekten på Dimön aldrig skulle kunna hända i verkligheten. Tyvärr så räcker det ju att bara titta på nyheterna för att bli överbevisad. Världen är full av psykopater och andra vettvillingar. Om serien håller för sju delar återstår att se. Jag har i alla fall de fem första, men kanske skulle jag ha varit nöjd med bara den här första boken.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,70 i genomsnitt (beräknat på 4 355 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Sekten på Dimön: Boktanken, Sladdertackans bokblogg och Som en spegelboll