Bok: Blodrött hav av Lilja Sigurðardóttir

Författare: Lilja Sigurðardottir
Titel: Blodrött hav
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 262
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Blóðrauður sjór
Översättare: Sara Lindberg
Serie: Áróra 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 april 2025




Första meningen: Vi har din fru Guðrun Aronsdóttir.

Baksidetext
När den framgångsrike entreprenören Flosi kommer hem en kväll är köket upp- och nedvänt och hans fru Guðrún försvunnen. Ett brev har lämnats kvar på köksbordet. I det står det att hon blivit kidnappad och att om Flosi inte betalar en gigantisk lösensumma kommer Guðrún att dö.

Brevet innehåller tydliga instruktioner om att inte kontakta polisen, och Flosi vänder sig till Áróra, som är finansiell utredare med inriktning på att spåra upp undangömda pengar. Tillsammans med sin avlägsne släkting, kriminalkommissarien Daníel, tar hon sig an fallet.

Samtidigt fortsätter Áróra sökandet efter sin försvunna syster, Ísafold. Hon är djupt besviken på den isländska polisen, som mer eller mindre tycks ha lagt ner utredningen. Själv tänker Áróra aldrig ge upp, även om hon inser att det bästa hon kan hoppas på är att slutligen hitta en kropp att begrava.

Min kommentar
För drygt ett år sedan läste jag första delen i den här serien och blev väldigt positivt överraskad. Andra delen dök upp här dök upp här innan jag hade läst den första, men har fått vänta ett tag. När jag nu hade ganska mycket månad kvar och påskledigt så tyckte jag att det kunde vara dags för Blodrött hav.

Isländskt brukar passa mig väldigt bra. Om man ska generalisera så verkar isländska författare, ofta, ha samma typ av berättande. Dessutom har de lika ofta ett språk som passar mig. Det är kort och koncist, inte direkt några utsvävningar, inga långrandiga miljöbeskrivningar och läsaren förutsätts veta hur man utför vardagliga saker utan att det beskrivs. Detaljerat. Det gäller även för den här boken.

Här är det inte så jättemycket om Áróra och hon är inte huvudperson i sin egen serie. Hennes egen utredning om den försvunna systern hamnar mycket i bakgrunden. Den här gången är det mer fokus på poliserna och då speciellt Helena, som hade en biroll i förra boken. Kanske skiftar fokus i varje bok och det är i så fall alltid trevligt.

Den där Flosi var en riktigt obehaglig och osympatisk man och jag kunde inte få ihop hans agerande på ett tillfredsställande sätt. Några av karaktärerna reagerar överdramatiskt, tycker jag. Jag tror att jag har svårt att se islänningar reagera så. Det är dock inget som stör speciellt mycket. Vad som emellertid stör mig är att ingen verkar reagera på 2 miljoner euro i lösensumma. Jag tycker det låter som oerhört mycket pengar och kanske inte ett normalt belopp för "vanliga" människor. För mig antyder det att kidnapparen vet något som varken staten eller polisen vet.

Intrigen är lite krystad och jag får känslan att författaren anstränger sig för att komma på olika vändningar. Det finns ju inte så många invånare på Island så det är kanske naturligt med de kopplingar som finns här. Jag vet inte hur polisen jobbar, men det kändes som att det gjordes många antaganden och en del misstag. [spoiler]Och jag kan inte för mitt liv begripa hur Karen lyckades få med sig dessa skrymmande pengar utan att någon märkte det.[/spoiler]

Blodrött hav är inte riktigt lika bra som första delen, men det är inte långtifrån. Den avslutas med en rejäl cliffhanger så jag får se till att läsa tredje boken snart. Som så klart redan står i hyllan.

På Goodreads hade den 3,96 i genomsnitt (beräknat på 2 157 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Blodrött hav: enligt O, Mina skrivna ord och Deckarlogg