TV-serie: Parenthood #2 (2010)

Titel: Parenthood
Originaltitel: Parenthood
Genre: Drama
Skapad av: Jason Katims
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Lauren Graham, Peter Krause, Dax Shepard, Erika Christensen, Monica Potter
Premiär: 2010-09-14
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 22
Avsnittslängd: ca 43 min
Såg den på Netflix 9 september - 8 oktober 2025





Handling
Braverman-familjen att navigera vardagens utmaningar. Adam och Kristina hanterar Max Aspergersdiagnos och Haddies försökt till frigörelse. Sarah försöker hitta sin plats i livet och hittar tillbaka till skrivandet. Crosby och Jasmine kämpar med familjelivet, medan Julia och Joel överväger att utöka familjen. Samtidigt försöker Zeek och Camille hålla ihop sitt äktenskap och hitta balans i pensionen.

Min kommentar
Efter att ha sett första säsongen av Parenthood så behövde jag en liten paus från familjen Braverman. De är ju ganska påfrestande, om man är jag. Samtidigt så är de ju helt fantastiska att umgås med så bara några månader senare tyckte jag att det var dags för andra säsongen.

Jag trodde nog faktiskt att de inte kunde bli värre, men jag hade fel. Den amerikanske dubbelmoralen och hyckleriet firar triumfer och det blir så oerhört tydligt här. Den som gör det okej att spionera på sina barn, mer eller mindre behandla dem som fångar med noll rätt till privatliv. Då pratar jag om sextonåriga halvvuxna. Jag blir så vansinnigt irriterad. Den uppfostringsmetoden hade inte fungerat på mig, men mina föräldrar litade på att de hade uppfostrat mig på ett bra sätt.

Det finns massor av scener där alla pratar samtidigt, om sin egen lilla grej. De scenerna är jag omåttligt imponerad av, de känns helt naturliga, men måste ha varit svåra att få till. De får mig att känna exakt samma som jag gör när det händer i verkligheten. Jag vill bara fly.

Adam och Kristina gör mig fullständigt skogstokig och jag funderar på om de är oförmögna att göra något rätt. Har de ingen som helst känsla för hur det är att vara ung? Även Sarah gör mig irriterad. Lauren Graham gör i stort sett samma karaktär som hon är Lorelai i Gilmore girls. Crosby känns nästan normal i sammanhanget, men favoriterna är Julia och Joel. Det är så vilsamt hos dem.

En sådan här familj hade gjort mig till ett nervvrak, men trots alla irritationsmoment så är det ändå en serie som får mig att må bra. Det finns ju ungefär lika mycket att bli glad av som att irritera sig på. Syskonrelationerna är helt underbara. På något udda sätt så är de alltid där för varandra. Även om de ibland är som hund och katt.

Parenthood är lite som att åka berg-och-dalbana, man bjuds på allt. Den är upplyftande och får mig att känna nästan alla känslor som finns. Det bästa är ändå att när de blir för mycket så kan jag bara stänga av.


På Trakt.tv har serien 4,05 i genomsnitt (beräknat på 1,8k betyg).
På IMDb har serien 8,3 i genomsnitt (beräknat på 43k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig