måndag 19 oktober 2026

Film: The whisper man (2026)

Titel: The Whisper man
Originaltitel: The Whisper man
Genre: Thriller
Regissör: James Ashcroft
Manus: Ben Jacoby, Chase Palmer, Alex North (bok)
Skådespelare: Robert De Niro, Michelle Monaghan, Adam Scott, Michael Keaton, Hamish Linklater
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 113 min
Serie: -
Såg den på Netflix 18 september 2026





Handling
När Jake, en åttaårig pojke, plötsligt försvinner ställs hans pappa Tom inför sitt livs mardröm. Polisen kopplar snabbt försvinnandet till en serie gamla mord där offren lockades bort av den så kallade Whisper Man. Samtidigt tvingas Tom återknyta kontakten med sin egen pappa, den pensionerade polismannen Pete, och tillsammans börjar de nysta i ett fall där det förflutna visar sig vara betydligt närmare än de kunnat ana.

Min kommentar
Den här fredagen hann jag inte välja en film aktivt, men jag kom ihåg att jag hade sett att en film som heter The whisper man hade börjat på Netflix. Utan några som helst förberedelser så fick det bli den. Jag hade ingen större koll på vare sig vad den handlar om eller vilka som är med.

Min känsla är att filmen så förtvivlat försöker vara suggestiv och i så fall misslyckas den. Ibland är den så mån om att plantera sina ledtrådar att det blir ganska lätt att räkna ut vart den är på väg. Föreställ dig, typ, en blinkande neonpil som pekar på vad det nu är man inte vill att någon ska kunna missa.

För mig är början på en film väldigt viktig, där ska tonen sättas och allt ska etableras. Här ägnas den åt mängder av korta klipp av mängder av scener/människor som jag inte hunnit få någon relation till. Just i relationerna tycker jag att filmen missar en hel del. Dessutom visas många klipp på mördaren, men utan att visa vem det är. Förmodligen är det tänkt att vara spännande, men i mitt tycke är det mest irriterande.

Skådespelarensemblen är helt osannolik, det ena kända ansiktet efter det andra dök upp. De flesta kände jag bara igen, men kunde inte alls placera. Robert De Niro och Michael Keaton var det i alla fall inga tveksamheter om. Så roligt att se dem båda två i något nytt och de är lika bra som de brukar. Redan när Tom Kennedy öppnade munnen kände jag igen rösten, men jag kunde inte för mitt liv komma på varifrån. När jag sedan kollade upp det visade det sig vara Adam Scott, vilket förklarade saken. Det var tydligen skägget som lurade min hjärna.

Det är oklart för mig om det var Adam Scott eller hans karaktär som störde mig. Jag blev i alla fall irriterad varje gång han dök upp i blickfånget. Han verkade framställas som handlingskraftig, men när det verkligen gällde så kunde han inte tänka att det bara var att ta en av de lösa tegelstenarna och drämma till mördaren i huvudet.

Filmen misslyckas helt med att få mig engagerad. Jag är egentligen inte speciellt intresserad av vare sig fallet eller karaktärerna. Det är ganska bra gjort. Med tanke på att det är barn inblandade. Alla känns mer eller mindre som pappfigurer.

Slutet vet jag inte riktigt vad jag ska säga om. Det finns minst två osannolika överlevanden här. Den ena mer än den andra. Och på riktigt, slutet där i fängelset ... det blir bara för mycket för mig.

The Whisper man är för lång och lite för långsam. Tempot hade fungerat, om känslan hade varit mer intensiv. Eller thrilleraktig, om man så vill. Med den här ensemblen borde filmen vara bättre. Den förtjänar att vara bättre än så här.


På Letterboxd hade den 2,69 i genomsnitt (beräknat på 208 426 betyg).
På IMDb hade den 6,2 i genomsnitt (beräknat på 52k betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig
RåCharmigIntensiv

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar