Födelsedag!

Det var ett par veckor sedan som jag fyllde år, men det är först nu som jag har samlat ihop mig för ett inlägg om de böcker jag fick då.

Överst på önskelistan stod de här fina böckerna, som jag egentligen vill läsa allihop nu på en gång. Dödlig tid av Elly Griffiths, Svikaren av Jonas Moström och Arne Dahl, För evigt glömd av Emmelie Uggla, Bortom broarna av Kristina Ohlsson, Bättre än på film av Lynn Painter och Det yttersta mörkret av Christoffer Holst.

Det visade sig att jag kunde önska mig mer och just då hade Bokus 4 pocket för 3. Jag är ju inte nödbedd. Jag fick visserligen nästan krysta fram två, men dessa fyra blev det till slut. Pizzeria Roma av Elin Persson, En farlig nystart av Christoffer Holst, Döden tar semester av Carina Burman och Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén.

Hett i hyllan #533

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi fortsätter väl med böcker jag fick när jag fyllde år i slutet av maj 2024 och som fortfarande är olästa.

Dennis Lehane har varit en favorit ända sedan jag läste min första bok av honom och det var över tjugo år sedan.

Egentligen så är det en slump att jag en gång upptäckte Dennis Lehane. Hans fristående bok Rött regn var månadens bok i bokklubben jag var med i för många år sedan. Resten är historia, kan man nog säga. Hatets hjärta hör inte heller till serien om Kenzie och Gennaro utan även den är en fristående bok. Jag har gillat alla (12 stycken!) de böcker jag har läst av honom så jag tror nog att denna också kommer att passa mig.

Så här står det på baksidan:

Sommaren 1974 eldar värmeböljan på rashatet som redan kokar i den irländskdominerade slumförorten Southie där den ensamstående mamman Mary Pat levt hela sitt liv.

Samma natt som hennes tonårsdotter inte kommer hem efter en fest hittas en ung svart man död, påkörd av tunnelbanan. De två händelserna verkar inte sammankopplade, men Mary Pat, som desperat söker efter sin försvunna dotter, börjar vända på stenar som den irländska maffian hellre skulle se orörda.

Beväpnad med inget mer än sin fallfärdiga Range Rover och en mors förtvivlade önskan om att till sist göra rätt skyr hon inga medel i jakten på sanningen.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: När du inte finns av Emma Olofsson

Författare: Emma Olofsson
Titel: När du inte finns
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 394
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Karlshamnsserien 2
Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 2 maj 2026




Första meningen: "Nu har jag dig."

Baksidetext
En restaurang i centrala Karlshamn sprängs mitt under lunchruschen. Ett försvunnet barn. En film på Youtube där en pojke tar livet av sig.

När det går upp för Matias och hans kollegor att händelserna hänger ihop förvandlas utredningen till en kamp mot klockan.

Min kommentar
Eftersom halva släkten bor i Karlshamn med omnejd så händer det ganska ofta att vi tar en hotellweekend där och då vill jag gärna läsa något som utspelar sig i närheten. För några år sedan så läste jag första delen i Karlshamnsserien vid ett sådant tillfälle. När det nu var dags för ännu ett besök så valde jag att läsa När du inte finns, andra delen i den serien.

Allt som hände i första boken (som det alltså är fem år sedan jag läste) har ganska stor påverkan även i den här, men dessvärre nämns det bara i bisatser. Aldrig med något slags förklaring om vad som faktiskt hände, utan bara, typ, med orden "det som hände". Vilket gjorde det ganska besvärligt för mig. Jag förstår ju att avvägningen mellan att ta med för mycket eller för lite är svår, men här var det helt klart för lite.

Miljöbeskrivningarna är bra och det är som vanligt speciellt att röra sig på samma gator som de i boken. Närheten till havet nämns ofta och trots att jag helt klart kan relatera till kärleken till havet så tycker jag att det blir ett evinnerligt tjat om det.

Kapitlen är korta och otroligt många, över hundra stycken. Det gör boken väldigt snabbläst. Ibland känns det som att författaren verkligen försöker få till ett poetiskt språk, men för mig så blir det bara krystat. Det gäller även dialogen. Jag har nog aldrig hört människor prata så där. Det känns som att de pratar med stora bokstäver hela tiden.

Ett par karaktärer kändes det som att jag borde veta vem det var, men jag hade ingen aning. Att de var viktiga i första boken var i alla fall tydligt. Så bra minne har jag tyvärr inte. För mig var det oklart vem som skulle gifta sig och vilka som egentligen var föräldrar till barnet som alla gick och bar runt på. Isak förstod jag vem det var, men Elsa? Var hon alltså Matias dotter? Hon verkar inte alls höra till samma familj och var höll hon hus när Isak var hos Matias? En karaktär byter efternamn från Lindberg till Lindström, men ja, det kan ju ha varit Matias som kom ihåg fel.

En hel del av det som störde mig i första boken är borta. Framför allt så används inte lika många adjektiv och, ännu bättre, ingen karaktär är längre underskön. Dock är det fortfarande så att författaren verkar ha en del favorituttryck som återkommer. Ofta. Väldigt vanligt är det att något smeker något, det kan vara en hand, vinden eller vad som helst. Och människorna är så trasiga.

Poliserna är dessvärre fortfarande osannolikt oprofessionella och alldeles särskilt Matias. Han går runt och skäller ut både förövare, offer och kollegor. Känns det som i alla fall. Jag bryr mig inte nämnvärt om man har ett romantiskt förhållande på jobbet, kollegor emellan, men man håller inte på och pussas och tar på varandra hela tiden. Inte heller parar man ihop sig med den man har en relation med när man åker ut på patrull.

När du inte finns spretar iväg åt alla möjliga håll, men ingen (läsare) blir väl förvånad när allt visar sig hänga ihop. Det betyder att det är mängder av sammanträffanden och de blir alldeles för många för mig. Det här sättet att berätta en historia passar helt enkelt mig väldigt dåligt.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,36 i genomsnitt (beräknat på 91 betyg).
Jag ger den 2,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om När du inte finns: Bokluckan och Håkans hylla

Tisdagstrion: Brott

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Brott

Det här temat skulle man kunna tänka var enkelt om man läser mest deckare, men så är det inte. Jag har alldeles för många att välja bland. Så jag fick ju försöka hitta ett tema och det gick faktiskt. Ordet brottsplats antyder ju brott och jag hittade exakt tre böcker som antingen har det i titeln eller i serienamnet. Tjoho!

1. Gravglänta av Mattias Edvardsson är första delen i serien Brottsplats Söderslätt. Åttaåriga Robin försvinner spårlöst när han leker kurragömma i skogen. En förövare hittas, med hjälp av en psykolog som pratar med lekkamraterna. Fem år senare så försvinner en pojke från en camping. Likheter mellan försvinnandena finns och polisen Gunni hoppas kunna avslöja sanningen.

2. Brottsplats: Faithful place av Tana French är tredje delen i serien Dublin Murder Squad. Faithful Place är Frank Mackeys barndomskvarter i Dublin, platsen han flydde från för tjugo år sedan. Ytterst tveksamt har han nu återvänt eftersom hans syster har ringt och bett honom komma. Hon har hittat något från den unga kvinnan han en gång älskade. Hans ungdomskärlek som svek. Nu försöker Frank ta reda på vad som verkligen hände den där dagen som han har gjort allt för att glömma. Dagen som för alltid ändrade hans liv.

3. Brottsplats Brooklyn av Donald E Westlake läste jag för över trettio år sedan och jag minns faktiskt ingenting av den. Abraham Levine och hans kolleger vid 43:e polisdistriktet konfronteras med blodiga maffiauppgörelser, undanröjda småfifflare, rånmord och knarkbrott.

TV-serie: Rooster #1 (2026)

Titel: Rooster
Originaltitel: Rooster
Säsong: 1
Genre: Komedi
Skapad av: Bill Lawrence, Matt Tarses
TV-bolag: HBO
Skådespelare: Steve Carell, Charly Clive, Danielle Deadwyter, John C McGinley, Maximo Salas
Premiär: 2026-03-09
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 31 min
Såg den på HBO 25 maj - 29 maj 2026




Handling
På ett universitetscampus försöker en författare balansera sitt yrkesliv med en allt mer komplicerad relation till sin dotter. Mellan föreläsningar, skrivande och vardagens små konflikter tvingas han konfrontera gamla beslut och nya förväntningar. Serien följer deras försök att förstå varandra i en miljö där familjeliv, identitet och akademiskt liv ständigt kolliderar.

Min kommentar
En serie som direkt dök upp på min radar var Rooster och den hamnade omedelbart på listan över serier vi väntar med att börja titta på tills sista avsnittet har släppts. När det i slutet av maj var dags att starta med en ny serie så hamnade den plötsligt överst. Komedier står väldigt högt i kurs här, just nu.

Efter att vi hade sett ett par avsnitt så noterade jag att Bill Lawrence, en av de som skapat Ted Lasso och Shrinking, är inblandad även i Rooster. Det förklarade faktiskt en hel del. Det är ungefär samma ton och ungefär samma humor här som i de två. Och den är minst lika bra.

De olika relationerna som skapas (eller redan finns) är det som gör serien så bra, tycker jag. Far- och dotterrelationen mellan Greg och Katie är riktigt fin. Det är även relationen som växer fram mellan Greg och studenten Tommy. Den är så stark att Katie till och med, ironiskt, kallar Tommy för lillebror.

Karaktärerna är både roliga och intressanta. Nästan alla olika typer finns och nästan alla går att tycka om. Med undantag för två. Steve Carell är fullständigt briljant i rollen som den lite daterade pappan och föreläsaren på universitetet. Det är ju han som har huvudfokus, men bifigurerna är minst lika roliga, som den värdelöse säkerhetsvakten, den gränslöse rektorn, den fulla hockeytränaren med flera. De gör ibland saker som nästan kräver skämskudde, men jag har en viss förståelse för dem.

Dialogen är rapp och späckad med one-liners. Till och med temalåten I played the fool, framförd av (den före detta frontfiguren i R.E.M.) Michael Stipe och Andrew Watt nämner one-liners. Det roligaste är nog dock när Greg åker runt med sin fatbike och gör roliga ljud. Så enkelt och så roligt. Varenda gång.

Rooster är så varm och kärleksfull, den känns helt enkelt äkta. Och den får mig att må så otroligt bra. Man skulle kunna säga att den visar upp det roligaste med generationskrockar och det omöjliga navigerandet, för den lite äldre generationen, mellan alla kobbar och skär i PK-havet. Att det blir en andra säsong är redan bestämt. Den ser jag verkligen fram emot.



På Trakt.tv har serien 3,95 i genomsnitt (beräknat på 15,7k betyg).
På IMDb har serien 7,6 i genomsnitt (beräknat på 16k betyg).
Jag ger säsongen 4,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig