Antal sidor: 264
Serie: Erlendur Sveinsson 2
Utgivningsdatum: 2001
Baksidetext
Reykjavik växer. Det som förut var ett sommarstugeområde utanför stan håller nu på att bli ett nytt villaområde. En dag leker en pojke i en grop där ett hus ska byggas, och hittar ett föremål som visar sig vara en bit av ett mänskligt revben. Kriminalpolis Erlendur Sveinsson får hand om utredningen och börjar jobba utifrån antagandet att skelettet är ett halvsekel gammalt. Han kartlägger systematiskt vilka som bott i området, och får upp några olika spår. Bland annat visar det sig att det levt en man i området vars fästmö försvann spårlöst någon gång under kriget.
Erlendurs utredning försvåras av att nästan alla som bott i området och kan ha några minnen av den aktuella tiden är döda. Fast en gammal man kan upplysa om att en äldre kvinna som alltid är klädd i grönt, brukar synas i området. Har kvinnan svaret på vem som ligger begravd på platsen?
Min kommentar
Läste den här medan jag var på semester på Island och det gjorde att jag förstod den första boken, som ju var grå, regnig och dyster, bättre. Den här boken var betydligt ljusare, i alla fall vad gällde vädret. Jag vet inte om det är speciellt för Indriðason att det handlar om gamla mord, det är ju bara andra boken jag läser, men i båda har man fått gå tillbaka i tiden. Själva ämnet är otroligt deprimerande och ofta kände jag att jag blev riktigt upprörd, så nog berörde det alltid. Jag gillar verkligen Indriðasons sätt att skriva, tempot är långsamt, men det blir aldrig tråkigt. Mest tror jag det beror på att han inte är någon "ordbajsare", hans böcker är tunna och varje mening känns som att den betyder något. På relativt få sidor, berättar han väldigt mycket och i den här boken får man också lära känna Erlendur bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar