En smakebit på søndag: Torsdagsänkorna

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Just nu läser jag en bok från Argentina, Torsdagsänkorna av Claudia Piñeiro, som handlar om en grupp rika människor som bor i ett inhägnat område, med vakter, murar och allt, utanför Buenos Aires. Det vimlar av tragikomiska stycken i boken, vilket gör det svårt att välja varifrån smakebiten ska komma. Stället jag till slut lyckades välja, handlar om synen på hundar och kommer från sida 213-214.

Vi vet exakt vad de behöver: Balanserat foder av bästa kvalitet, foder som ger hård avföring, små runda pluppar som är lätta att plocka upp. Hälsointyg med alla vaccinationer. Fästingskydd och lopphalsband. Ett "ben" av skinn att bita i. Bad hos veterinären varannan vecka. Regelbunden klippning av klorna så att de inte river sönder saker i huset. En dressör, åtminstone i början, som lär dem de mest grundläggande uppförandereglerna. Sit, när man vill att den ska sitta. Stop, när man vill att den ska stanna. "Du uttalar fel, mormor, det är därför hon inte sätter sig", sa Rita Mansillas dotterdotter en dag. "Du säger siiiit, men det heter sit, med kort i." Och Rita häpnade över hur "bra engelska de lär sig den där skolan". Promenad två eller tre gånger om dagen så de får motion. I Altos de la Cascada finns inga hunddagis, här är det ägaren själv, eller eventuellt hembiträdet, som går ut med hunden. Precis som man förr i tiden kunde se människor som var ute på söndagspromenad för att visa upp sig i sina finkläder, kan man i La Cascada se människor gå på kvällspromenad med hunden i dyra träningskläder och joggingskor med luftkuddar. Eller på inlines, om de är vältränade. Hundarna alltså.