"Donatorn" av Dean Koontz

Genre: Thriller
Antal sidor: 300
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Your heart belongs to me
Översättare: Sabina Söderlund
Serie: -
Förlag: Bra Böcker
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 augusti 2013




Första meningen: Ryan Perry visste inte att något inom honom var trasigt.

Baksidetext
Den 34-årige Internet-entreprenören Ryan Perry verkade ha lagt världen för sina fötter. Ända tills de första symptomen började komma från ingenstans. Inom loppet av ett par dagar diagnostiseras han med en obotlig hjärtmuskelsjukdom och hamnar på en väntelista för en hjärttransplantation: det är hans sista hopp och det blir mindre och mindre för varje dag. Ryan är på väg att förlora allt; sin hälsa, sin flickvän Samantha och sitt liv.

Ett år senare mår Ryan bättre än någonsin. Affärerna går bra och han hoppas på en återförening med Samantha. Då börjar plötsligt anonyma gåvor dyka upp. Först en låda med godishjärtan och sedan ett hjärtformat smycke. Men läskigast av allt, en video från en hjärtoperation och ett skrämmande meddelande: Ditt hjärta tillhör mig.

På ett ögonblick har det medicinska miraklet som gav Ryan en andra chans i livet förvandlats till en fruktansvärd mardröm. Ryan blir förföljd av en mystisk kvinna som anser sig ha rätt till allt han äger - även hans nya hjärta.

Min kommentar
Första gången jag stötte på Koontz var någon gång i början av 80-talet och man kan nog kalla det för kärlek vid första ögonkastet. Sedan dess har det blivit många Koontz-böcker, varav en del har varit lysande och andra inte fullt så bra. Något jag emellertid alltid varit säker på är att de är spännande, underhållande och läsvärda. Detta får jag kanske revidera efter den här boken.

Donatorn känns som något som Koontz slängt ihop på en kväll när han hade lite tråkigt. Det är en otroligt grund historia, jag känner inte något för någon av karaktärerna och kunde knappt vara mindre intresserad av vad som händer dem. Det finns inget här som griper tag i mig utan det mesta bara lunkar på. Huvudpersonen Ryan är osannolikt naiv eller så vill han bara inte se sanningen och hans reaktioner på händelser är inte alltid rationella. Han är svinrik och behandlar både sin egen personal och andra människor som saker som han kan använda och placera där han vill, bara för att det passar honom. Den enda Ryan överhuvudtaget verkar tycka om är flickvännen Samantha. Dessvärre verkar det bara vara för att hon är så vacker. Ryans flickvän Samantha är så sagolikt vacker att det måste upprepas otaliga gånger. Efter 50 sidor kände jag att om jag får läsa en gång till hur sagolikt vacker hon är så kräks jag, nu gjorde jag inte det men det berodde inte på att det inte upprepades. Den man älskar ÄR vacker, det behöver inte nämnas i varannan mening. Men även henne behandlar han som en sak, en sak som han trots att han får nej varenda gång, fortsätter att fria till (med en snuskigt dyr ring) eftersom hon då kanske så småningom ger upp och svarar ja. En person till verkar han faktiskt tycka om och det är Wilson Mott, som sköter säkerheten och det gör han precis som Ryan vill och därför tycker Ryan om honom.

Många händelser fick inte någon som helst förklaring och det finns en hel del jag stör mig på. Tyvärr kan jag inte skriva mer om det utan allvarliga spoilers, men där finns mycket som behöver utvecklas. Slutet känns krystat och abrupt, helt enkelt lite för mycket. Faktum är att jag knappt minns boken nu, två veckor efter jag läst ut den.

Boktipsets estimerade betyg var 3.8. Jag ger den 3.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Donatorn: Roboguy, Boktagen och Annika.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.