"Volvo Lastvagnar" av Erlend Loe

Författare: Erlend Loe
Titel: Volvo Lastvagnar
Genre: Humor
Antal sidor: 218
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Volvo Lastvagnar
Översättare: Lotta Eklund
Serie: Doppler 2
Förlag: Alfabeta
Utgivningsår: (original) 2005 (min) 2006
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 december 2016




Första meningen: Maj-Britt är för all framtid fråndömd rätten att äga undulat.

Baksidetext
Andreas Doppler har tillsammans med sonen Gregus och älgkalven Bongo gått genom de värmländska skogarna och hamnat hos den haschrökande Maj-Britt. Hon ligger i fejd med godsägaren von Borring som hon bussar Andreas på, vilket inte bär sig bättre än att Doppler även blir vän med godsägaren. Under tiden har både Gregus och Bongo, som upplever att Doppler övergivit sitt korståg mot duktigheten, dragit sin väg.

Min kommentar
Förra sommaren läste jag första delen om Andreas Doppler och var väl inte direkt överförtjust. Doppler var inte speciellt lätt att tycka om där. Nu var det ju så att jag köpte båda böckerna nästan samtidigt och jag är väl av uppfattningen att alla förtjänar en andra chans. Så det var ju bara att läsa även denna.

Det dröjer ett bra tag innan Doppler själv dyker upp här. Först får vi lära känna Maj-Britt, en haschrökande 92-åring i Värmlands djupa skogar. Hon är faktiskt inte heller särskilt lätt att tycka om. Dessutom träffar vi på von Borring, en fågelskådande scoutfantast som är Maj-Britts stora hatobjekt (förutom de på Volvo Lastvagnar då). Förklaringen till allt hat Maj-Britt känner är lite höljt i dunkel, men enligt hennes version så stal de på Volvo Lastvagnar hennes mans idé för x antal decennier sedan. Varför hon avskyr von Borring framgår inte alls, tror jag.

Den här boken handlar om ovanliga människor i kanske inte fullt så vanliga situationer, vilket faktiskt inte alls är lika intressant som vanliga människor i ovanliga situationer. Det finns ingen som helst igenkänningsfaktor och jag gillar egentligen inte någon av karaktärerna som är extremt överdrivna. Ändå är det ganska kul och det händer att jag fnissar lite. Tonen är mer eller mindre perfekt ironisk och jag älskar den här typen av humor. Det gäller speciellt delarna där författaren "pratar" direkt med läsaren. Jag har nog aldrig varit med om det när det handlar om böcker, men det funkar. Faktiskt. Jag är särskilt förtjust i hans tankar om utropstecken och kan inte annat än hålla med där.

Jag kan inte låta bli att fundera över hur gammal Gregus egentligen är. I början av boken står det att han blir sex år om 1,5 år, vilket torde betyda att han bara är 4,5. Och honom skickar Doppler iväg ensam på bussen till Karlstad där han ska ta tåget till Oslo. Ensam. Någonstans brister logiken här. Inte för att allt det andra är speciellt realistiskt heller...

Detta är en i stort sett poänglös bok, men jag gillar den och det blir nog så att jag vill läsa även den tredje delen, Slutet på världen som vi känner den. Jag måste ju få veta om Doppler åker hem igen och slutar vara oduktig. Och om Gregus lyckas ta sig hem på egen hand.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,1 och genomsnittet 3,37 (beräknat på 654 betyg).
På Goodreads hade den 3,55 i genomsnitt (beräknat på 1 879 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Volvo Lastvagnar: Bokmania, Kerstins krumelurer och Bloggbohemen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.