"Vindsjälar" av Mons Kallentoft

Författare: Mons Kallentoft
Titel: Vindsjälar
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 286
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Malin Fors 7
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 februari 2018




Första meningen: Fingrar om en hals.

Baksidetext
En ovanlig sensommarstorm närmar sig Linköping, och på ett vanskött äldreboende hittas en man hängd i sladden till sin larmknapp. Det mesta pekar på att den 79-årige Konrad Karlsson tagit sitt liv, men när Malin Fors och hennes kollegor pratar med personer i hans omgivning vittnar alla om en person som trots sina krämpor var full av livsglädje. Även obduktionen väcker misstankar om mord och en utredning inleds. Men ingenting tycks gå ihop. Uppgifterna är motsägelsefulla, händelseförloppet förvirrat.

Vem har något att vinna på en sjuk gammal mans död, ens i ett samhälle där kapitalet tycks stå över människovärdet?

Före sin död skrev Konrad flera ilskna insändare om bristerna på äldreboendet och girigheten hos ägaren, Hans Morelia. Koncernen ska nu säljas till ett amerikanskt riskkapitalbolag och kanske har någon velat tysta Konrad. Eller rör det sig om ett barmhärtighetsmord, och kan i så fall fler gamla människors liv vara i fara? Malin Fors söker trevande efter ett mönster.

Samtidigt känner sig Hans Morelia alltmer hotad. Det verkar som om någon förföljer honom. Han försöker intala sig själv att det bara är inbillning men kan inte värja sig. När han inser att hans miljoner inte kan skydda hans älskade dotter fylls han av en skräck starkare än någon han tidigare upplevt.

Min kommentar
Efter det ganska lyckade återseendet med Malin Fors i Vattenänglar så såg jag faktiskt fram emot att läsa Vindsjälar. Man tycker ju att jag borde ha lärt mig nu att det inte alltid funkar så bra att läsa böcker i en serie för tätt inpå varandra. Nu kom jag plötsligt ihåg vad jag retade mig på i de tidigare böckerna. Nej, riktigt så illa blev det inte, men kom ihåg gjorde jag.

Det är ju det här med språket alltså. Jag klarar liksom inte riktigt av det här flummiga, lite pretentiösa sättet att berätta en historia. Alla dessa tankar som alla karaktärer envisas med att tänka, kanske är det normalt att gå omkring och ha allt det i huvudet, men jag vill faktiskt inte höra (läsa) det. Det är ju lite därför som folk tänker det, och inte säger det rakt ut. Anderösterna, eller i det här fallet anderösten, är inte alltför påträngande, men nu kan minsann även Tove höra den.

Temat i Vindsjälar är tyvärr fortfarande aktuellt (boken kom ut 2013), det finns mycket att säga om äldrevården i Sverige i dag. Och det gör Kallentoft. Även om det nu blir en hel del sparkande åt det hållet så håller han sig åtminstone bara till en sak att spy sin galla över. Det kanske inte stör mig lika mycket som det borde, för jag håller ju med honom i mångt och mycket. Tyvärr blir det så mycket ältande av äldrevården att mordgåtan mer eller mindre försvinner.

Malin är inte fullt så destruktiv som hon kan vara, hon är fortfarande nykter, men nu är hon i det närmaste apatisk. Ingenting betyder något. Knappt ens dottern, som får större utrymme i den här boken. Det verkar dock vara en engångsföreteelse, med tanke på hur boken slutar. Något jag nog faktiskt saknar i de här böckerna är karaktärsutveckling, något jag nog aldrig trodde att jag skulle säga. Malin är precis likadan som hon var i första boken, hon har inte kommit någonstans. Det här gäller även de andra karaktärerna, det händer liksom aldrig något utan det bara ältas och ältas.

För att balansera upp eländet och svärtan så har Kallentoft försökt använda Morelias kärlek till sin dotter. Jag tycker inte att det funkar alls, utan tycker att det bara blir konstigt och lite kletigt. Jag blir nästan lite orolig över vad han egentligen känner för sin dotter. Så där kan det bli när känslor och tankar ska sättas på pränt.

Detta är en ganska tunn bok och tyvärr också en ganska tunn historia. Någon nagelbitarspänning blir det aldrig, men ämnet är lovvärt. Nu ska jag ha en liten paus från Malin Fors, får se om det hjälper.

Boktipsets estimerade betyg var 3,4 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 260 betyg).
På Goodreads hade den 3,42 i genomsnitt (beräknat på 332 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Vindsjälar: Johannas deckarhörna, Romeo and Juliet och Emilias bokstäver.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.