"Glasslottet" av Jeannette Walls

Författare: Jeannette Walls
Titel: Glasslottet
Genre: Självbiografi
Antal sidor: 359
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The glass castle
Översättare: Micka Andersson
Serie: -
Förlag: Bazar Förlag
Utgivningsår: (original) 2005 (min) 2017
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 januari 2018




Första meningen: Jag satt i en taxi och funderade på om jag var för uppklädd för kvällen, när jag kastade en blick ut genom rutan och såg mamma rota i en sopcontainer.

Baksidetext
När Jeannettes karismatiska far var nykter hade fantasin inga gränser och han lärde sina barn om fysik, geologi och att leva livet utan rädslor - fria från omvärldens bojor. Men när han drack blev han en destruktiv lögnare. Hennes mor Rose Mary var en fri själ som hellre målade tavlor än satte mat på bordet och vars idé om barnuppfostran var att låta dem lösa sådant själva.

Barnen Walls lärde sig att ta hand om varandra. De matade, klädde och skyddade varandra, och till slut fann de sin väg till New York.

Min kommentar
Det här är egentligen en gammal bok, men jag hade aldrig hört talas om den. Förrän förra hösten, när den plötsligt dök upp. Jag har ingen aning om vad det egentligen var som lockade mig, den borde inte ha gjort det. Det här är ju en självbiografi, som jag inte alls brukar vara intresserad av, men jag bara kände att jag måste läsa.

Den här familjen kallades förmodligen white trash, där borta i landet i väster, men det är, enligt definitionen, inte alls rätt. Visserligen var de fattiga (och här snackar vi ingen-mat-på-bordet-och-knappt-tak-över-huvudet-fattiga, inte det där har-inte-råd-att-åka-utomlands-två-gånger-om-året-fattiga), men båda föräldrarna var högutbildade, om jag har fattat rätt, och nog hade intresse av samhälls- och kulturfrågor alltid. Förutom det så stämmer nog pejorativet. Miljöerna är så klart därefter och oftast befinner vi oss bland de fattigaste, i gamla ruckel som egentligen borde rivas eller, när inte ens sådana fanns till hands, i skruttiga bilar.

Berättelsen är så beklämmande, men ändå så full av kärlek att jag knappt vet vilket ben jag ska stå på. I början är allt mest ett spännande äventyr, alla dessa snabba flykter mitt i natten, när de sociala myndigheterna eller långivare är dem på spåren. De här barnen växer upp med två världsfrånvända och självupptagna föräldrar, som är otroligt bekväma. Och då menar jag inte bekväma = ha det bra, utan bekväma = inte ta tag i jobbiga saker. Barnen svälter medan föräldrarna drömmer om sitt. Mamma frossar i choklad under filten, pappa super, allting är alltid någon annans fel och konspirationsteorierna frodas. Barnen får gå i trasiga kläder som knappt täcker, äldsta dottern, Lori, får till en början inga glasögon (trots att hon knappt ser) för att mamma tycker att man då skämmer bort ögonen. Ingen av föräldrarna tycker det är speciellt allvarligt när barnen blir tafsade på av äldre släktingar och pappa i stort sett säljer sin dotter till en gammal suput för att han själv ska komma undan ett svindleri.

Allting är väldigt sakligt berättat, det finns inga undanflykter och inga ursäkter. Och inte ett enda ont ord om föräldrarna, bara en massa kärlek. Speciellt Jeannettes villkorslösa kärlek till sin far. Det går bara inte att värja sig.

Det finns en hel del att säga om den här boken och jag hade nog kunnat fortsätta hur länge som helst, men jag låter det stanna här. Jag har så svårt att greppa att detta faktiskt har hänt, de här barnen växte upp så här. De klarade sig, trots allt, och blev starka individer som verkar vägra se sig själva som offer. Så något måste ju föräldrarna trots allt ha gjort rätt. En del sunda åsikter hade de, förvisso.

Jag tvekade länge om betyget och det kan vara så att detta kommer att bli en av de där böckerna som jag kommer att ångra att jag inte satte full pott på. Det får tiden utvisa.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,7 och genomsnittet 4,1 (beräknat på 10 betyg).
På Goodreads hade den 4,25 i genomsnitt (beräknat på 688 885 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Glasslottet: Boklandskap, Litteraturkvalster & småtankar och Beas bokhylla.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.