Smakebit på søndag: Betraktaren

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare och stafettpinnen har nu tagits över av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Belinda Bauer är en författare som jag, oftast, tycker om. Betraktaren är den fjärde av hennes böcker som jag läser och den verkar vara en av de bra.

Redan när jag läste det kapitel där jag tagit min lilla smakebit (jag har kommit betydligt längre nu) så kände jag att det här var ett perfekt stycke att välja, men jag tror det behöver en liten förklaring. Boken handlar, bland annat, om en man, Sam, som ligger i koma. Eller egentligen är det inte koma i betydelsen medvetslös. Han ser och hör det som händer omkring honom. En natt vaknar han och ser en läkare luta sig över grannsängen. Sam försöker förtvivlat påkalla läkarens uppmärksamhet för att tala om att han är vaken. Han hör klicket av en strömbrytare och plötsligt slutar maskinerna som grannen är kopplad till att pipa. Sedan börjar grannens kropp plötsligt sparka och vifta åt alla håll. Läkaren hjälper honom inte.

Min smakebit är från sida 46-47.

    I stället böjer han sig bara fram över mannen och ser på hur han lider. Det verkar hålla på i evigheter; det är kvävda och rosslande ljud, och när det är över brer en djup tystnad ut sig i mitt huvud och den fylls av mitt hjärtas dunkande. Sedan hör jag åter det dämpade klickandet av strömbrytaren och det matta ljuset kommer tillbaka så att jag måste blinka. Jag väntar på pipandet men det kommer inte tillbaka.
    Det kommer aldrig tillbaka.
    Är detta också en dröm? Jag hoppas det. Jag ber de grå takplattorna om det. Snälla, låt det vara en dröm. Snälla, låt inte det här vara på riktigt.
    Jag hör dämpade fotsteg som knarrar sig fram till mig och jag sluter snabbt ögonen. Jag vill inte se läkaren, och jag vill inte att han ska se mig.
    Jag vill inte längre att han ska få veta att jag är vaken.