"Fågelbarn" av Christin Ljungqvist

Författare: Christin Ljunqvist
Titel: Fågelbarn
Genre: Skräck
Antal sidor: 284
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hanna 2
Förlag: Gilla böcker
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 februari 2018




Första meningen: Den dagen var hela familjen med, det var pappa, mamma, Jens, Samuel och Hanna.

Baksidetext
Från början hade Hanna två bröder, Samuel och Jens. Det skiljde bara ett år mellan dem, men medan Samuel var känslig och försiktig, var Jens hans raka motsats. Nu är de borta, båda två. Och allt är Jens fel. Och kanske Hannas också, hon visste ju vad som skulle hända, kanske kunde hon ha stoppat det. Är det därför Jens har kommit tillbaka, för att hämnas?

Trots barndomens tragedi och det oförklarliga som händer henne, tar Hanna sig ur familjens kvävande famn. Ut i livet.

Min kommentar
För nästan exakt fem år sedan lästa jag första delen i den här, vad det verkar, löst sammanhållna serien. Jag tyckte väldigt mycket om den och köpte ganska snabbt på mig de två andra delarna. Av någon, för mig, okänd anledning så har jag inte tagit tag i Fågelbarn, trots att jag många gånger har tittat på den där i hyllan. Till slut tog jag med den i min avsluta-serierutmaning och, som vanligt, så funkar det.

Jag är så barnsligt förtjust i böcker som utspelar sig i mina gamla hemtrakter, eller i alla fall i de områden där jag rörde mig mycket. Det gäller faktiskt både Kungsbacka och Göteborg, så vad gäller miljön är jag mycket nöjd. Christin Ljungqvist gör dessutom ett bra jobb med att beskriva den, utan att den tar över. Det gillar jag.

Jag hade lite svårt att komma in i boken, det kan ha berott på de ibland väldigt långa meningarna, men faktum är att jag inta bara vänjer mig vid dem utan de tar andan ur mig. På ett bra sätt. Även tillbakablickarna kan ha gjort att jag hade problem, de var jobbiga eftersom de plötsligt dök upp och det var inte alltid tydligt när.

Karaktärerna är inte speciellt många och de är inte heller lätta att tycka om. Förutom Hanna då, henne gillar jag (och Pontus, han är bra). Hanna är extremt modig. Och rädd. Hennes familj... ja, jag vet inte var jag ska börja. Hennes mamma är hemsk, hon pratar hela tiden om förståelse och förlåtelse, men det gäller bara andra gentemot henne (och Jens, naturligtvis Jens). Hon har ensamrätt på det mesta. Hannas pappa vet jag inte vad jag ska tycka om, han skiftar nästan hela tiden, men hans "vi måste komma överens om vad som är verkligt" ger mig rysningar. Dock inte av välbehag. Det är hela tiden hans sanning som gäller. Den sanningen är att ytan är mycket, mycket viktigare än barnens välbefinnande.

Det här är en väldigt suggestivt berättad historia och stämningen är krypande obehaglig. Sidorna nästan vibrerar. Precis som jag tycker att det ska vara i riktig skräck. Trots Hannas "gåva" så är inte det övernaturliga i fokus. Här handlar det om det psykologiska spelet och en familjs fullständiga sönderfall. Ingenting är solklart från början, ledtrådarna levereras en efter en och slutet får mig att dra efter andan. Det där såg jag inte komma.

Det här är visserligen en obehaglig bok, men den är samtidigt vacker på något underligt sätt. Förmodligen är jag sist med att läsa den, men om du inte har gjort det så tycker jag att du ska det.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,6 och genomsnittet 3,5 (beräknat på 76 betyg).
På Goodreads hade den 3,97 i genomsnitt (beräknat på 76 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Fågelbarn: Lotten, C.R.M. Nilsson och Lingonhjärta.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.