"Metro 2034" av Dmitrij Gluchovskij

Författare: Dmitrij Gluchovskij
Titel: Metro 2034
Genre: Science fiction
Antal sidor: 394
Originalspråk: Ryska
Originaltitel: Метро 2034
Översättare: Ola Wallin
Serie: Metro 2
Förlag: Coltso
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 februari 2018




Första meningen: År 2034.

Baksidetext
MOSKVA ÅR 2034. På station Sevastopolskaja i utkanten av Moskvas enorma tunnelbanesystem dyker den hemlighetsfulle överste Hunter upp. Han tar upp kampen med de dunkla krafter som hotar befolkningen i Moskvas metro och ger sig ut på en farlig expedition i tunnlarnas djup. Vid hans sida finns Homeros, en gammal, erfaren stationsinvånare som kan metron och dess legender bättre än någon annan och ser det som sin livsuppgift att nedteckna dess historia. Ett år efter Artioms dystopiska vandring återvänder vi till Moskvas metro för en ny historia.

Min kommentar
Det har gått drygt tre år sedan jag läste Metro 2033, som jag verkligen gillade. När jag läste vad jag skrev om den så blev jag lite överraskad när jag avslutade med att jag förmodligen inte skulle läsa uppföljaren. Nåväl, det verkade jag ha glömt för nu är den läst.

Vi befinner oss, naturligtvis, fortfarande i tunnelbanan under Moskva. Det är precis lika mörkt och hemskt som tidigare. Kartan över stationerna som finns på innerpärmen hjälpte mig att hålla jämna steg med karaktärerna, men jag hittade en annan, tydligare, på nätet.

Den här gången får vi följa en äldre man som kallar sig Homeros. Han är inte på långa vägar lika intressant som Artiom (som faktiskt dyker upp, helt kort) var. Man kan nog kalla även Sasja och Hunter för huvudpersoner, men jag gillar varken Homeros, Sasja eller Hunter. De känns väldigt naiva allihop, mitt i allt elände. Jag kan inte känna med någon av dem. Jag förstår överhuvudtaget inte slutsatserna som de drar vid några tillfällen. Det blandas även in lite romantik, eller vad man ska kalla det, och det känns inte trovärdigt alls.

Precis som i förra boken har jag lite svårt för alla nya varelser och mutationer som har dykt upp. Det har gått tjugo år sedan jorden gick under och jag har extremt svårt att se att allt detta skulle kunna ha skapats på bara två decennier.

Kanske hade jag för höga förväntningar på Metro 2034 för jag kan inte alls gilla den lika mycket som förra boken. Metro 2033 var som Odysseus irrfärder och jag fick uppleva och känna hela metron, som ett eget litet universum. Här kallas i och för sig en karaktär Homeros, men det räcker liksom inte. Desperationen finns där, liksom hopplösheten och galenskapen knackar på dörren, men på något sätt så blir det mest snack och nästan ingen verkstad.

Nu återstår bara att se om jag vill läsa nästa del, Metro 2035. Den verkar vara betydligt tjockare. Som det känns just nu så är jag inte jättesugen på att läsa den. Men det har jag ju tydligen sagt förr.

Boktipsets estimerade betyg var 3,8 och genomsnittet 3,3 (beräknat på 170 betyg).
På Goodreads hade den 3,45 i genomsnitt (beräknat på 8 622 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Metro 2034: Bokstävlarna, Bokhyllan och Bokfetischist.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.