Smakebit på søndag: Lånat silver och krossat glas

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare och stafettpinnen har nu tagits över av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag har tagit mig igenom den supersega boken från smakebiten förra veckan och börjat på en betydligt trevligare; Lånat silver och krossat glas av Ewa Klingberg. Det är bra att det finns botemedel mot tråkiga böcker, det räckte med bara några sidor i denna så steg humöret.

Min smakebit är från sida 134 och handlar om Mathilda som rymt hemifrån för att slippa gifta sig med en gammal gubbe och flyttat in hos en kvinna som har en fotoateljé. Den här tråden i boken utspelar sig 1875.

Klockan var långt över midnatt. I skenet från den susande fotogenlampan hängde Mathilda över Bertas bok. Varje kväll efter det att Berta börjat snarka på övervåningen slog Mathilda upp boken och läste. Hon hade redan tagit sig igenom den två gånger och var nu inne på tredje. Somligt kunde hon utantill vid det här laget medan annat var helt obegripligt. Helst ville hon tassa ut i ateljén och prova de olika bländarna, och hon skulle vilja ställa frågor till Berta. Många fler än de hon hittills vågat sig på. Hon var långt ifrån säker på vad Berta skulle tycka om att Mathilda läste boken i smyg. Det hade varit mycket enklare om hon frågat om lov från början. Lågan fladdrade till och slocknade. Hon slog ihop boken. Fotogenen var slut och hon var för trött för att vänta på att lampan skulle svalna så pass mycket att hon kunde fylla på ny. Än hade Berta inte sagt något om kannan som ständigt måste tas med till handlaren.