Smakebit på søndag: Sveket

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här helgen blir det inte mycket läsning. Mamma fyllde år i veckan så igår förmiddag åkte vi iväg och eftersom det är en bit så har vi också stannat över natten. Det är så klart alltid kul att träffa sin familj (har nog inte gjort det sedan början av december...), men timmarna i bilen är ganska knäckande.

Jag jobbar vidare med mina olika läsutmaningar och har kommit till en gammal favoritförfattare i utmaningen Vi möts igen. Linwood Barclay har inte gjort mig besviken tidigare (har visserligen bara läst tre böcker innan denna) och han verkar inte göra det den här gången heller. Så här långt. Sveket är första delen i en trilogi och som det känns just nu så finns det en hel del att berätta om den stan...

Min smakebit är från sida 122.

När kriminalinspektör Duckworth väl var klar med mig var jag tvungen att ta mig hem på något sätt. Jag övervägde att ringa pappa, men han hade redan satts i arbete med att hämta Ethan på skolan, och jag ville inte besvara alla frågor som han skulle ställa om han hämtade upp mig på en brottsplats. Och mamma hade, enligt det korta samtal jag hade haft med henne, skadat benet, så jag tänkte inte besvära henne heller.
    Alltså ringde jag en taxi,
    I Promise Falls stannar man inte en taxi som man gör i New York. Till skillnad från i storstäderna har de flesta här en bil som de använder till att ta sig överallt, så i villaförorterna kör det inte omkring några taxibilar på gatorna och letar efter resenärer. Man ringer, och så skickar den en bil. När jag väl hade ringt stod jag och väntade i gathörnet där jag hade sagt att jag skulle vara.
    Och tänkte.
    Vilken förmiddag. Mamma hade bara skickat iväg mig till Marla med lite chili.