"Sista vakten" av Stephen King

Författare: Stephen King
Titel: Sista vakten
Genre: Thriller
Antal sidor: 381
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: End of watch
Översättare: John-Henri Holmberg
Serie: Bill Hodges 3
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 mars 2019




Första meningen: Det är alltid mörkast före gryningen.

Baksidetext
För sju år sedan körde den ökände "Mercedesmördaren" Brady Hartsfield rakt in i en folkmassa. Åtta människor dog och långt fler fick men för livet. Den pensionerade kriminalpolisen Bill Hodges har inte kunnat lägga vansinnesdådet bakom sig, och när han nås av den oroande nyheten att en efter en av de överlevande efter Mercedesmassakern försökt ta sina liv under mystiska omständigheter, inser han att mardrömmen är långt ifrån över.

Hodges blir allt mer övertygad om att Brady Hartsfield har ett finger med i spelet i det som börjar likna en självmordsepidemi. Men hur kan det vara möjligt, när Hartsfield som är dömd till psykiatrisk vård, sitter i rullstol och knappt kan prata? Vad döljer sig bakom Mercedesmördarens tomma blick?

Min kommentar
I höstas läste jag förra delen i den här trilogin och slutet i den gjorde att jag helt enkelt inte kunde vänta längre. Sista vakten var helt enkelt tvungen att klämmas in i läskön. Samtidigt är jag ju en luttrad King-läsare, vilket gjorde att jag var väldigt orolig för slutet. En farhåga som besannades. Och inte.

Återigen så börjar vi när dådet, det som är själva grunden i den här historien, inträffar. Vi möter ytterligare personer som blev drabbade. Eller möter och möter... I Sista vakten är Bill Hodges med ända från start. Det är bra. Han har ju blivit något av en favorit. Tillsammans med den fantastiska Holly. Och Jerome, så klart, som är med aningens mer i den här delen. En trojka som kommer att leva kvar hos mig länge. Det är en hel hög andra karaktärer med, osannolikt många, men jag har aldrig några problem att hålla isär dem. De viktiga är väldigt tydliga.

Trots den lilla föraningen i slutet av Den som finner och trots att jag ju faktiskt läser King så blir jag överraskad av vilken väg historien svänger in på. Faktum är att jag nog mer ryggar tillbaka och blir lite besviken. I mitt tycke fixade King thrillergenren med den äran och så klarar han liksom inte att hålla ihop det utan att återfalla till det där andra som han gör så bra. Jag kan villigt erkänna att jag känner mig helt bortkollrad av hur zappitarna är tänkta att fungera. Kanske för att det faktiskt inte går. Men vem bryr sig?

Det blir lite utdraget ibland, speciellt Bradys tillbakablickar. Allt förklarande blir för... förklarande. Kanske är det det som skaver lite. Mystik ska inte förklaras. Samtidigt har vi ju en logiskt tänkande huvudkaraktär som vill ha förklaringar och logik. Det är när saker inte kan förklaras med logik som det blir knepigt. Mot slutet tar det fart igen och där bränner det till ordentligt.

Jag gillar att King tar med den där hemska kriminalaren som är en rejäl känga mot (amerikanska) polisväsendet, där rättvisa är politik. Han brukar passa på att klämma in något samhällskritiskt och just den biten är bara förfärlig.

Även om jag fortfarande inte vet riktigt vad jag tycker om upplösningen så är Sista vakten ett värdigt slut på en bra trilogi. Ett väldigt okingskt slut, skulle man kunna säga utan att avslöja för mycket. Kan det vara så att han har lärt sig att behärska även de så viktiga sluten?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,09 i genomsnitt (beräknat på 67 825 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Sista vakten: Bokdamen, Midnattsord och Icepick.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.