Titel: Dödens viskningar
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 327
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Whispers of the dead
Översättare: Jan Malmsjö
Serie: David Hunter 3
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 augusti 2019
Första meningen: Huden.
Baksidetext
Det första offrets kropp har blivit bunden, torterad och upplöst till oigenkännlighet. Den andra kroppen påträffas snart lika illa tilltygad. En seriemördare arbetar metodiskt. Antalet dödsoffer stiger.
När en brutal kidnappning sedan sker i utredningens omedelbara närhet står det klart för rättsantropologen David Hunter att ingen längre går säker. Jakten på mördaren intensifieras och förvandlas till en ren nedstigning i helvetet.
Min kommentar
Dödens viskningar är (eller var) en av de varmaste hyllvärmarna i hyllan. Jag råkade ju köpa den utan att vara medveten om att den är tredje delen i en serie och då har den helt enkelt blivit stående där, övergiven. Det var ett tag sedan jag läste den dramatiska andra delen så när jag fick en lucka i planeringen tyckte jag att det äntligen kunde vara dags att hälsa på David Hunter igen.
Jag blir lite förvånad när jag befinner mig i USA, dit har David Hunter nämligen åkt för att återhämta sig från det som hände i förra boken. Vi befinner oss, till att börja med, på en Body Farm i Tennessee, som jag nog känner igen från Bones. Tyvärr blir jag lite besviken på miljöombytet, det tilltalar mig inte alls. Allt är väldigt annorlunda mot de första två böckerna och jag tycker att känslan för miljön saknas.
Som vanligt är boken full av riktigt äckliga detaljer, men de är inte där för att äckla utan det är mer på en vetenskaplig nivå. Eller vad man ska kalla det. Dessvärre saknas mysighetsfaktorn, som trots det råa fanns i de tidigare böckerna, och som behövs för att väga upp allt det groteska. Det här känns mer amerikanskt än brittiskt.
Det finns inte speciellt många karaktärer här, vilket jag tycker är lite obrittiskt även det, men Beckett verkar inte behöva fylla ut sina historier med onödiga personer. David Hunter känns lite trött, vilket ju är trovärdigt, men tyvärr slår den känslan igenom på allt annat också. Han agerar väldigt märkligt ibland, speciellt med tanke på vad som hänt honom tidigare. Vi får även följa mördarens tankar, i kursiverade avsnitt. H*n kallar sig för du, vilket känns udda. Jag tycker det hade passat bättre med jag. Mördarens motiv känns... så där, men det är ju det där med galningar och rationalitet.
Jag trodde mig ha gissat mördaren ganska tidigt och ett tag såg det ut som att jag hade fel. Det hade jag inte. Detta verkar vara ett vanligt grepp från Beckett och jag tycker att han sköter det väldigt snyggt. Och skönt att jag hade rätt, annars hade jag inte fattat någonting.
Dödens viskningar är sista delen jag hade stående i hyllan, men det verkar ha kommit sammanlagt sex böcker om David Hunter (det finns tydligen även två noveller). Bara nästa del verkar vara översatt till svenska och jag är lite osäker på om jag tycker det är lönt att fortsätta läsa om jag ändå inte kommer längre än fjärde boken. Det återstår alltså att se hur jag gör med den här serien.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 4,07 i genomsnitt (beräknat på 8 190 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
| Tråkig | Spännande | |
| Förutsägbar | Klurig | |
| Långsam | Tempofylld | |
| Ordbajsig | Fåordig | |
| Mysig | Suggestiv | |
| Måbrabok | Tankeväckande | |
| Rörig | Genomtänkt | |
| Sorglig | Rolig |
Andra som bloggat om Dödens viskningar: Bokstunder, Fru E:s böcker och Boksnoken.
Boken kan inte köpas som ny.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar