måndag 14 september 2020

Film: Instant family (2018)

Titel: Instant family
Originaltitel: Instant family
Genre: Dramakomedi
Regissör: Sean Anders
Manus: Sean Anders, John Morris
Skådespelare: Mark Wahlberg, Rose Byrne, Isabela Merced, Octavia Spencer, Tig Notaro
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: USA
Längd: 118 min
Serie: -
Såg den på Netflix 14 augusti 2020





Handling
När Pete och Ellie bestämmer sig för att skaffa familj vill de göra det genom adoption. De får träffa en syskontrio bestående av bland annat en rebellisk 15-åring och över en natt går de från noll barn till tre. Nu måste Pete och Ellie, under hysteriska former, snabbt lära sig att vara föräldrar med förhoppningen om att snart bli en familj. Historien är inspirerad av regissören Sean Anders verkliga liv.

Min kommentar
Instant family hade nog kunnat bli en av de där filmerna på Netflix som jag aldrig tittade på. Det var många faktorer som talade mot den, men den allra största måste nog ha varit Mark Wahlberg. Jag klarar bara inte av karln. Men så skrev Lotten om den och gav den ett väldigt högt betyg. Det övertrumfade alla mina invändningar så den hamnade direkt på vill-se-listan och blev filmen att se redan nästkommande fredag.

Det här är en väldigt speciell film, som väldigt lätt kunde ha tippat över åt endera hållet. Den driver rätt friskt med många stereotyper, men den gör det med mycket värme och kärlek. Jag inbillar mig att allt som överhuvudtaget kan dyka upp när man ska bli/är fosterfamilj avhandlas (både bra och ja, mindre bra), men det känns ändå inte överdrivet och framför allt så blir det inte så där äckligt, kletigt sentimentalt. Jag tycker att den klarar balansgången på ett bra sätt. Det blir varken avskräckande eller rosaskimrande. Visst är den förutsägbar, men det hör till genren, tycker jag.

Som vanligt så spelar Mark Wahlberg över, men jag tycker ändå att detta är bland det bättre han har gjort. Rose Byrne, som spelar hans fru Ellie, är bra och Isabela Merced, som spelar den äldre dottern Lizzy, är riktigt bra. Ellies mamma, som spelas av Julie Hagerty, blir dock bara för mycket och jag undrar om inte hon har fastnat i en typ av karaktär nu. Grandma Sandy, spelad av Margo Martindale, är en härlig frisk fläkt (orkan) och alla behöver en Grandma Sandy i sitt liv. Joan Cusack i en pytteliten roll är obetalbar.

Jag måste bara nämna de två fantastiska socialarbetarna, eller vad de nu är, Karen och Sharon, är helt underbara. Så otroligt pragmatiska, ärliga och inte ett dugg politiskt korrekta. Fantastiska!

Instant family är rolig, sorglig, rent av tragisk, den är både rörande och berörande. Jag blir både ledsen och glad, men känslan som blir kvar efteråt är positiv och jag mår bra.



Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 42 766 betyg).
IMDb hade den 7,3 i genomsnitt (beräknat på 76 026 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

2 kommentarer:

  1. Som sagt var, drog en lättnadens suck att du gillade den. Den balanserar verkligen på gränsen, men lyckas ändå med hjärta bli en fin film. Och jo, socialarbetarna var härliga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker det var en riktigt snygg balansakt 🙂 Men Mark Wahlberg alltså... jag håller fast vid att jag inte tål honom.

      Radera