"Välkommen hem" av Ninni Schulman

Författare: Ninni Schulman
Titel: Välkommen hem
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 509
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Hagfors 5
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 augusti 2021




Första meningen: Samtal till SOS Alarm onsdagen den 23 augusti klockan 01.33.

Baksidetext
En sensommardag får Magdalena Hansson en inbjudan till en återträff med sin högstadieklass. Tanken är att de ska sova i klassföreståndarens sommarstuga, precis som de gjorde en helg i nian. De ska äta och umgås och gå på spökvandring i skogen. Precis som då.

Magdalena känner bara olust. De senaste veckorna har hon blivit utsatt för grovt näthat och hon skulle mycket hellre tillbringa helgen tillsammans med Petter, som äntligen är hemma från Norge där han numera jobbar. Men eftersom en av klasskamraterna idag är musiker och dokusåpakändis åker hon dit för att göra ett reportage till Värmlandsbladet.

På festen faller alla tillbaka i gamla mönster. Allting spårar ur och Magdalena blir kvar mitt i kaoset. Sent på kvällen hittas en av klasskamraterna brutalt mördad. Dagen efter hittas ännu en person i klassen död på Hotell Monica. Tillvägagångssätten verkar helt olika, men det måste väl ändå vara samma gärningsman? Vilket är i så fall motivet? Och finns det fler i klassen som är i fara?

Min kommentar
Det går väldigt snabbt nu, att beta av böckerna i den här serien. Välkommen hem är den femte delen och det känns som att de bara blir bättre och bättre. Vad som gör dem så bra har jag inget svar på och jag är nog egentligen ganska förvånad själv. Jag borde inte gilla dem, med tanke på innehållet, men det gör jag.

Jag skulle nog inte påstå att de är så mycket deckare. Visst, det finns, minst, ett mord och jo, det ska lösas, men här är så mycket annat. Just den här boken bryter dessutom mot en av de viktigaste reglerna för deckare. [spoiler]Mördaren ska presenteras hyfsat tidigt. H*n ska absolut inte plockas in som en joker i slutet. Läsaren måste få en chans att lösa gåtan.[/spoiler] Det här stör mig förvånansvärt lite i just det här fallet.

Många av karaktärerna känns nu som gamla bekanta och de visar hela tiden nya sidor. Inte alltid positiva. Torun gör mig nästan tokig. Petra tycker jag mindre och mindre om. Magdalena... ja, hon är nog som hon har varit hela tiden. Christer är nog den som har tagit sig mest, från att inte ha gillat honom alls så har han vuxit till något av en favorit. Här får vi dessutom träffa några av Magdalenas gamla klasskompisar. Ingen av dem är speciellt trevlig. Jag har aldrig varit på någon klassträff och helt ärligt så känner jag mig ännu mindre sugen på det nu. Och det är trots att jag minns både min klass och mina år i högstadiet som en bra tid. Jag har på senare år förstått att det är något ovanligt. Kanske är det bättre att ha kvar de bra minnena än att träffa dem och få allt raserat.

Det känns som att det är ovanligt många och ovanligt råa mord i den här historien, men jag skulle inte säga att det dominerar. Här är inte direkt någon nagelbitarspänning och tempot är inte heller speciellt högt. Det är mer ett lugnt och stadigt lunkande framåt. Mycket vardagsrealism och relationer blir det, men privatlivet känns aldrig krystat och konstigt utan det blir en naturlig del av karaktärerna. Även samhällskritiken vävs in på ett naturligt sätt. Den märks knappt, förutom att man nickar igenkännande när något samhällsfenomen dyker upp. Precis så här ska det vara. Det behövs inga långrandiga förklaringar och beskrivningar. Vi känner ju alla till det.

Slutet blir väldigt abrupt, kanske mest på grund av det där regelbrottet jag nämnde. Det blir inte heller speciellt trovärdigt. Länge såg det också ut som att Magdalena skulle klara sig från att hamna i direkt livsfara. Men nej. Jag är lika less på det som Petter.

Välkommen hem lyckas fånga in mig, ända från start, och behåller mig på kroken ända till slutet. Nu har jag bara en bok kvar i serien, i alla fall som står i hyllan. Det kom ju ytterligare en del i år. Den allra sista sägs det.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 446 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Välkommen hem: Midnattsord, Johannas deckarhörna och och dagarna går.