"Nattsångaren" av Johanna Mo

Författare: Johanna Mo
Titel: Nattsångaren
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 432
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ölandsbrotten 1
Förlag: Romanus & Selling
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 16 september 2021




Första meningen: Fyra steg, sen vänder han sig om igen.

Baksidetext
När den skickliga polisutredaren Hanna Dunckers pappa dör tvingas hon efter 16 år i Stockholm att återvända till barndomens Öland. Trots allt som hände där. Trots alla blickar och rykten är det i den lilla stugan vid havet hon hör hemma.

15-årige Joel hittas död och illa misshandlad vid Möckelmossens rastplats och Hanna dras in i en utredning som berör hennes äldsta vän. Vännen hon övergav många år tidigare.

Min kommentar
Jag hade en förhoppning att jag skulle hinna läsa en bok som utspelade sig på Öland, eftersom det var det andra av våra tre stopp under vår sydöstra Sverige-tour. Någon vecka innan det var dags att påbörja semestern började jag leta. Dessvärre så har jag redan läst alla av Johan Theorin och jag kände mig nästan lite uppgiven. Sedan dök namnet Johanna Mo upp och då kom jag på att hon har skrivit någon serie som utspelar sig där. Jag laddade omedelbart ner Nattsångaren till min Storytel Reader och samma dag som vi kom fram började jag läsa den.

Det var en ganska märklig känsla när jag upptäckte att flera av de omskrivna platserna låg bara ett par hundra meter från hotellet där vi bodde. Jag kunde inte heller låta bli att ta vägen förbi Möckelmossen, där liket hittades. Ett ställe som jag aldrig hade hittat utan den här boken.

Nu när jag skulle skriva ihop det här inlägget så upptäckte jag att jag är ganska ensam om att tycka som jag gör, så om du blir lite avskräckt av det som stör mig så kan det vara så att du tillhör majoriteten som inte alls upplever det på samma sätt som jag. Karaktärerna är inte speciellt många, men jag tycker att de är kantiga, och då menar jag inte som i fyrkantiga. De beskrivs väldigt detaljerat i ord, de berättas för mig, men jag föredrar att lära känna karaktärer genom deras agerande. Jag känner inte riktigt att deras agerande grundas i deras personligheter och detta gör att de för mig bara blir som kulisser eller fasader och jag kommer aldrig nära dem. Det är svårt att förklara, men nu har jag gjort ett försök.

Böcker om hemvändare verkar vara på modet nu och detta är ännu en. Eftersom den kom redan förra sommaren så var den nog hyfsat tidigt ute på det temat. Hannas bakgrund är lite mer komplicerad, men jag förstår överhuvudtaget inte problemet. Eller det borde inte vara ett problem. Fäders synder går inte i arv. Tyvärr är hon ännu en av alla dessa litterära poliser som aldrig borde ha lyckats ta sig igenom en polisutbildning i verkligheten. I vilket fall så tror jag att jag skulle kunna vänja mig vid henne, trots att jag inte är ett stort fan så här långt. Hennes kollega Erik, däremot, är en kollega som jag inte önskar någon. Han verkar inte ha några som helst betänkligheter eller begrepp om var gränser går. Han kliver glatt över dem. Hans kapitel är i sanning helt ointressanta och tillför ingenting. Vi får även följa offrets under hans sista dag, i alldeles egna kapitel. Det är onekligen ett intressant grepp för att läsaren ska få lära känna offret, innan han är död. Det fungerar alldeles utomordentligt och det är dessa kapitel som jag gillar mest. De är berörande på en helt annan nivå.

Ett annat problem jag har med själva berättandet är att det är väldigt ryckigt. Det händer ofta att jag får läsa om vissa stycken för det flyter inte på. Titeln funderar jag på och jag förstår den inte riktigt. Missade jag förklaringen till varför näktergalen var så speciell? Det tycks också som att det ska gå en röd tråd genom den här serien. Det gamla brottet, om man vill kalla det så. Egentligen var jag mer intresserad av det än det nya. Vem som var skyldig tyckte jag var ganska tydligt, däremot var motivet väldigt oklart för mig. Ända fram till slutet då den tragiska sanningen uppdagades. Där blev till och med jag påverkad.

Potentialen på Nattsångaren är väldigt hög, trots att jag kanske inte är helt övertygad av utförandet. Jag tror att jag nog vill läsa fler, även om jag kanske inte skulle komma tillbaka till Öland.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,73 i genomsnitt (beräknat på 761 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Nattsångaren: Bokstunder, Johannas deckarhörna och Karins boktips.