Bok: Döda lejon av Mick Herron

Författare: Mick Herron
Titel: Döda lejon
Genre: Thriller
Antal sidor: 368
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Dead lions
Översättare: Gabriel Setterborg
Serie: Slough House 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 februari 2024




Första meningen: Det hade uppstått ett elfel i Swindon, så den sydgående tågtrafiken stannade helt.

Baksidetext
De missanpassade MI5-agenterna i Slough House kallas in för att skydda en besökande rysk oligark som man hoppas kunna rekrytera till den brittiska säkerhetstjänsten. Men samtidigt som två agenter skickas i väg på detta simpla jobb hittas en äldre spion död på en buss utanför Oxford, långt från sitt vanliga revir. Mannen är Dickie Bow, aktiv under kalla kriget.

Chefen för Slough House, den hetlevrade Jackson Lamb, är övertygad om att Dickie Bow blev mördad. Och när agenterna börjar gräva i sin fallna kamrats förflutna upptäcker de en dunkel triangel av hemligheter som tycks leda till en viss Alexander Popov.

Är han ett sovjetiskt spöke? Eller världens just nu farligaste man? Hur många fler ska behöva dö för att de välbevarade hemligheterna ska skyddas?

Min kommentar
Det var inte ens två år sedan jag läste första delen i den här serien, ändå plockade jag med Döda lejon, som är andra boken, i min Finish That Series-utmaning. Kanske säger det en del om hur mycket jag gillade de slöa hästarna.

Spionthrillers är egentligen inte något som brukar passa mig speciellt bra, men de här böckerna är mer åt deckarhållet. Fokus ligger i alla fall på problemlösning och det kan ju inte jag motstå. Det vore verkligen hemskt om MI5 har en sådan här avstjälpningsplats för "misslyckade" spioner. Jag ser det ändå som fullt möjligt.

Intrigen är komplicerad. Inget är som man tror. Eller, det är snarare så att man inte vet vad man ska tro. Under läsningens gång så börjar jag känna det som att jag har varit väldigt naiv det senaste decenniet. Den här boken kom 2013 och redan då tycks det ha varit klart och tydligt för alla (många) vart Ryssland var på väg. Det har hänt vid många tillfällen nu, när jag läst/sett något äldre att det verkar ha varit uppenbart.

Karaktärerna är egentligen förhållandevis få, för att vara en spionthriller, och speciellt de slöa hästarna är lätta att tycka om. Alla på sitt eget vis. Till och med Jackson Lamb. Han låter som att han inte bryr sig om någon/något, men Gud nåde den som ger sig på hans undersåtar. Det är ett nöje som är förbehållet endast honom själv. Men nu undrar jag ju om någon av de slöa hästarna verkligen måste dö i varenda bok. Nu är ju detta bara andra boken, men i den här takten finns det snart inga kvar av de som var där från början. Och det vore ju synd.

Det byts POV väldigt ofta. Även inom samma kapitel (som alla för övrigt är mycket långa). Jag har inga större problem att hänga med i bytena. De är ändå ganska tydliga. Mot slutet blir det nästan bara snabba ögonblicksbilder från de olika trådarna. Det är lite jobbigt. Men bara för att jag ju vill veta vad som händer i den tråd som lämnas. Å andra sidan så vill jag ju veta hur det går i den jag hoppar till också.

Döda lejon är mycket grabbig humor. Och ironi. Det gillar jag. Till och med samhällskritiken dryper av cynism. Översättningen av de här böckerna har inte gått snabbt, minst sagt. Det har kommit åtta (8!) delar, plus fem noveller (eller kortromaner). Jag hoppas verkligen att de fortsätter att översättas. Tills vidare får jag hålla till godo med andra säsongen av TV-serien.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,09 i genomsnitt (beräknat på 23 184 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Döda lejon: Bokhyllan i pepparkakshuset, Bokdamen (engelsk upplaga) och DAST Magazine