Film: Avgrunden (2023)

Titel: Avgrunden
Originaltitel: Avgrunden
Genre: Drama (Katastroffilm)
Regissör: Richard Holm
Manus: Richard Holm, Robin Sherlock Holm, Nicola Sinclair
Skådespelare: Tuva Novotny, Kardo Razzazi, Peter Franzén, Angela Kovacs, Felicia Maxime
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: Sverige, Finland
Längd: 102 min
Serie: -
Såg den på Netflix 23 februari 2024




Handling
En familj ställs inför det otänkbara när katastrofen alla fruktade plötsligt är ett faktum. I händelsernas centrum står Frigga som vid sidan om det riskfyllda arbetet som säkerhetschef i Kiirunavaara-gruvan försöker balansera familjen, den nya kärleken Dabir och ett ex som inte vill släppa taget. Men när marken plötsligt börjar skaka under deras fötter spelar livspusslet ingen roll och kampen för att inte dras ner i avgrunden börjar.

Min kommentar
Jag är helt säker på att jag fick ögonen på Avgrunden förra året. Någonstans nämndes den och jag googlade bara för att upptäcka att den, då, endast gick på bio. Helt säker är jag också att jag la till den på min watchlist, men när filmen plötsligt dök upp på Netflix så kunde jag inte hitta den på någon lista. Vilket ju egentligen inte spelar någon roll. Se den var jag ju ändå tvungen till att göra.

Katastroffilmer är ju något av en favoritgenre och jag är nog egentligen ganska tolerant när det kommer till den här typen av film. Det är liksom inte mycket jag begär. Tyvärr lider den lite av ett ganska vanligt syndrom; mycket fokus/pengar på yta, men inte så mycket på innehåll. Kanske var det ändå lite otaktiskt att se den just nu, när sommarsemestern ser ut att gå, bland annat, till just Kiruna.

Miljön är ju inget annat än fantastisk. Alla de där fina vyerna över Kiruna gör mig på riktigt glad över att det ser ut som att jag äntligen ska komma dit. Den ganska, i sammanhanget, korta stund som de är nere i gruvan så blir det lite klaustrofobiskt. I övrigt så är inte filmen speciellt ångestframkallande.

Karaktärerna känns tyvärr inte särskilt intressant, i alla fall inte tillräckligt för att jag ska bry mig om dem. Allt fokus ligger på något sätt på den här lilla söndertrasade familjen och det blir för smått. Ingen av karaktärerna har någon som helst kemi med någon annan. Dialogen är i bästa fall krystad. Och hur i hela friden kan man ha ett jobb som gruvchef när man är så klaustrofobisk?!

Historien känns framkrystad. Inte själva raset, men allt runt omkring. Det kändes inte äkta och jag blev faktiskt aldrig engagerad. Av någon anledning, okänd för mig, så har man tydligen känt sig tvungen att göra alltihop till ett familjedrama. Helt onödigt, om du frågar mig. Självklart behövs en viss förankring i karaktärerna, men när man man mitt i en hel stads förstörelse, medan man borde kämpa för sin överlevnad, tycker sig ha tid att ägna sig åt småsinta gräl ... nej, det blir för mycket.

Avgrunden är något som vi inte är så bortskämda med här, en svensk katastroffilm. Tyvärr så är det på tok för lite katastrofscener och på tok för mycket familjescener. Men den är ett bra försök. Problemet, som jag ser det, är att man har försökt göra en svensk film, på amerikanska. Det brukar aldrig bli bra.


På Letterboxd hade den 2,3 i genomsnitt (beräknat på 5 230 betyg).
På IMDb hade den 5,3 i genomsnitt (beräknat på 4,2k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam