Bok: Botanikern av M W Craven

Författare: M W Craven
Titel: Botanikern
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 479
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The botanist
Översättare: Gabriel Setterborg
Serie: Washington Poe 5
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 februari 2024




Första meningen: Det fanns helvetesträd, det fanns vänta-lite-träd och så fanns det en byggnad som ingen visste fanns.

Baksidetext
Washington Poes vänner är inte fler än att han kan räkna dem på ena handens fingrar, och en av dem är Estelle Doyle. Men läget ser illa ut för den självsäkra patologen efter att hennes far blivit mördad med två skott i huvudet. Estelle påträffas med spår av krutrester på händerna och hennes fotavtryck är de enda spår som leder fram till huset, som är inbäddat i nysnö.

Samtidigt har en känd giftmördare som pressen kallar Botanikern skickat dikter och torkade blommor till högprofilerade kändisar. Mördaren verkar ha förmågan att krypa genom nyckelhål, för trots de säkerhetsåtgärder polisen vidtagit efter att mordoffren fått Botanikerns varning, lyckas han komma undan varje gång.

När det framkommer att de enda ord Estelle yttrat sedan gripandet är »Ring Washington Poe« får Poe mycket att hantera. För en man som dessutom avskyr låsta rummet-mysterier riskerar mordutredningen han står inför att bli Poes svåraste någonsin ...

Min kommentar
Läsningen i februari gick undan och jag behövde välja ännu en oplanerad bok. Då föll blicken på Botanikern. Femte delen i den här serien om Washington Poe och den underbara sidekicken Tilly. Jag fick den i julklapp förra året så den hamnade snabbt överst i läskön.

Naturligtvis inser jag att man faktiskt inte kan ha hur många "bästa deckarserien" som helst, men denna är helt klart i toppskiktet. Topp tre, tror jag, men det är svårt att rangordna dem. Exakt hur bra den är förstår man kanske att till och med jag är i fas.

Böckernas styrka är definitivt persongalleriet. Främst är det ju Tilly jag gillar och hur mycket hon än är med så är det för lite. Jag tycker om människor utan filter. Det är rent befriande att inte behöva tolka vad någon säger. Kemin mellan Poe och Tilly är oslagbar. De är inget annat än en superduo. Kollegan Stephanie Flynn och kollegan/vännen Estelle Doyle gör sitt till också. Deras jargong kan jag bara älska. Så där pratar man med varandra när man tycker om varandra. Anser jag.

Vissa karaktärer börjar dock komma farligt nära gränsen till osannolika. Bara för att man är smart/ett geni så betyder inte det att man kan allt. Till exempel så krävs en del andra egenskaper för att mörda folk. På ett smart sätt alltså. Lite orolig är jag också för Tillys utveckling. Hon närmar sig nästan en karikatyr. Nästan. Därmed inte sagt att jag inte tror på karaktärerna. De är bara nära att bli osannolika. De är inte där än.

Här finns det låsta-rummet-mysterier (jodå, plural) och det är alltid spännande. Även om jag tycker att det första var så enkelt att det var förvånande att polisen inte förstod det. Utredningsarbetet känns trovärdigt. Romansen som tar fart vet jag inte riktigt vad jag tycker om. Den har ju varit på gång länge och så här långt är den okej. Bara den inte tar över och allt blir puttenuttigt. Jag har visserligen svårt att tänka mig det, med de här två.

Temat är läskigt, som vanligt. Egentligen vill jag inte fundera på om det är möjligt. De där människorna som tycker sig ha rätt att bestämma hur andra ska leva sina liv, vad som är rätt och fel, skrämmer mig dessutom rejält. Jag vet ju att de finns. En liten nackdel med historien är att det inte direkt finns någon möjlighet att gissa på förövare. Första gången h*n nämns så är det som gärningsperson. Kanske har de tidigare böckerna också varit sådan, men i så fall har jag glömt det.

Botanikern har en väldigt hög nivå, på både intrig och karaktärer. Jag skulle nästan kunna påstå att det kanske är väl många underligheter här, men vem bryr sig. Om det är bra utfört så köper jag det. Så otäck. Så spännande. Så rolig. Så smart.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,59 i genomsnitt (beräknat på 5 575 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Botanikern: Fiktiviteter