Originaltitel: Firestarter
Genre: Skräck
Regissör: Keith Thomas
Manus: Stephen King (bok), Scott Teems
Skådespelare: Zac Efron, Ryan Kiera Armstrong, Sydney Lemmon, Michael Greyeyes, Gloria Reuben
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 94 min
Serie: -
Såg den på Netflix 17 juli 2024
Handling
I över ett decennium har föräldrarna Andy och Vicky varit på flykt och desperat hållit sin dotter Charlie gömd från en suspekt byrå som vill använda hennes unika förmåga till att skapa ett massförstörelsevapen. Men när Charlie fyller 11 år blir hennes krafter allt svårare att kontrollera. När en incident avslöjar var familjen befinner sig, sänds en mystisk agent ut för att hitta familjen och fånga Charlie en gång för alla.
Min kommentar
Sommartid är det noll och intet att titta på på TV. Vi satt där en vanlig onsdagskväll och hittade ingen serie eller annat program som vi ville se. Trots att vi har typ varenda streamingtjänst. När jag tryckt in mig på Netflix så ser sambon Eldfödd. Jag säger att det ju är en film, men han tycker att vi visst kan titta på den ändå.
Mina förväntningar var låga. Rejält låga. Jag hade hört ganska mycket negativt om den och förstås sett filmsajternas betyg. Boken läste jag för över 35 år sedan. Originalfilmen var det också väldigt längesedan jag såg. Egentligen så kom jag bara ihåg grundhistorien. Jag hade inget alls att jämföra med. Det kan ha varit en fördel.
Det är väldigt svårt att tycka om Charlie. Hon verkar alldeles för förjust i att sätta eld på saker. Inklusive människor och djur. Jag tycker Charlie känns oerhört läskig. Hon skrämmer mig. Om det är meningen så är det bra gjort. Men då försvinner tyvärr hela offerkänslan. Som hon ju är. Hennes föräldrar är det inte heller lätt att gilla. Visst har karaktärerna en bakgrund, men de har inte direkt någon personlighet. De blir mer som superhjältar, förklädda till människor.
Allt det här sammantaget gör att jag aldrig blir engagerad. Jag bryr mig helt enkelt inte om att en elak myndighet utsätter oskyldiga människor för hemska experiment. Den enda som lyckas få mig att känna någon som helst empati är den gamla mannen på gården. Honom är det synd om. En aning B-filmskänsla får jag också när Charlie blir riktigt arg. Det blir liksom bara fjantigt. Inte läskigt.
Eldfödd är långtifrån så usel som filmsajternas betyg antyder. Det här är en typisk varken eller-film, en klassisk trea. Det finns ett upplägg för en fortsättning här, men det hoppas jag verkligen inte. Jag känner dock att jag nog vill se om originalet.
På Letterboxd hade den 1,7 i genomsnitt (beräknat på 33 289 betyg).
På IMDb hade den 4,6 i genomsnitt (beräknat på 23k betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
Spännande | Tråkig | Trovärdig | ||
Klurig | Förutsägbar | Mystisk | ||
Berörande | Osannolik | Underhållande | ||
Snyggt foto | Rolig | Långsam | ||
Romantisk | För lång | Fartfylld | ||
Sorglig | För kort | Läskig |
Jag tror Eldfödd var den första av Stephen Kings böcker som jag läste i tonåren. Och jag känner igen dina tankar kring Charlie att ens känslor för henne blev rätt komplexa.
SvaraRaderaBoken minns jag ju knappt, men jag har för mig att jag kände, åtminstone, empati med Charlie. Det fick inte den här nya filmversionen mig att känna.
RaderaMin första King var Död zon och den minns jag faktiskt ganska bra, fortfarande.