Bok: Islossning av Arne Dahl

Författare: Arne Dahl
Titel: Islossning
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 407
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sam Berger & Molly Blom 5
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 april 2024




Första meningen: Trots ögonbindeln är det som om han ser allt.

Baksidetext
Vårvinter går mot försommar. Sam Berger, Molly Blom och inte minst deras poliskontakt Deer, som måste lära sig gå igen efter attacken som förändrade hennes liv, tycker sig märka ett oklart samband mellan de kroppar som en efter en hittas i den upptinande skärgården. Någon kommer att mörda igen. Kan Sam, Molly och Deer ingripa? Eller är sanningen bortom vad de kan föreställa sig?

Min kommentar
Då var det till slut dags att sätta tänderna i sista delen om Sam Berger och Molly Blom, Islossning. Efter att ha blivit lite besviken på förra delen så lockade väl inte denna jättemycket, men det är ju ändå en Arne Dahl. Och jag ville ju veta hur det skulle sluta.

Hela den här serien har ju varit lite av en besvikelse för mig. Mycket oväntat, inte minst för mig själv. Jag som älskade serien om A-gruppen och därför jämför alla senare böcker med dem och faktiskt väntar mig att de ska vara lika fantastiska. För mig hade nog dessa passat mycket bättre att se som film/TV-serie än som att läsa. Det hjälper inte ens att kasta in självaste Paul Hjelm i sista meningen.

Sam och Molly har varit två karaktärer som jag aldrig har gillat. Varför vet jag faktiskt inte. De engagerar mig inte och jag bryr mig helt enkelt inte. Deer är väl den jag har tyckt bäst om, men hon blir nog lite för mycket övermänniska för att jag ska fortsätta tycka om henne här. Den där familjen som kommer in i handlingen består av fullständigt vidriga människor. Just den delen kan jag dessvärre tro på. Även om jag inte vill.

Mitt allra största problem med den här historien (ja, hela serien tror jag) är att det händer så många osannolika saker, helt utan någon som helst (trovärdig) förklaring. Jag bara förväntas acceptera det. Hur kunde de komma in, osedda, på sjukhuset? Hur kunde de "jobba" ostört? Det torde ha tagit en stund och låtit ganska mycket. Hur kunde de komma in i polishuset? Hur visste de att Deer behövde hämtas? Bara för att man är grovt kriminell så får man inte magiska förmågor. Och på tal om magiska förmågor ... Hur håller man ett vapen höjt när man går på kryckor?

Allt här känns så konstruerat och fullt av osannolika sammanträffanden. Något jag verkligen ogillar (liksom korrumperade poliser). Om man känner att man måste låta sina karaktärer förklara allt som hänt för varandra så har man kanske komplicerat historien för mycket. Hela härligheten påminner lite om en pizza med extra allt. Det blir inte godare ju mer man lägger på. Det enda som händer är att de enskilda smakerna försvinner i ett illamående "för mycket".

Tempot är högt och historien är trots allt spännande, dock inte direkt oviss. Det var ganska uppenbart vem och även varför. De kursiva kapitlen tillförde inte så mycket, förutom att de avslöjade vem och varför, men de var väldigt mycket samma sak, om och om igen.

Islossning sägs ju vara sista delen och det mesta knyts väl ihop. Egentligen så är det svårt att veta. Jag önskar att jag kunde säga att upplösningen är smart, men eftersom allt hänger på brottslingarnas orimliga förmåga att bli osynliga så går inte det. Men det är svårt att sluta läsa för det är ju spännande och full fart. Dessutom är det mycket lättare att hänga med i alla turer när man läser i längre sjok. Jag ser i alla fall fram emot att läsa hans nästa bok och jag kommer att fortsätta hoppas att den kommer upp i samma nivå som A-gruppen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,83 i genomsnitt (beräknat på 587 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Islossning: Lottens bokblogg, Tankar från en samlares hjärna och Kapprakt

Tisdagstrion: Omslag i rött, blått och vitt

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Omslag i rött, blått och vitt

Det borde vara enkelt, men genast smyger det sig in funderingar på exakt hur mycket som måste vara rätt färg och när går egentligen blått över till lila ... och så vidare. Gillade dessutom tanken på att ha med färgen även i titeln och då blev det faktiskt lättare.

1. Röd drottning av Juan Gómez-Jurado är en riktigt bra spansk deckare. Så bra att jag ska läsa andra delen i höst.

2. Blå gryning av E P Uggla är första delen i serien Första hösten. En dystopimonstersplatter.

3. Vita nätter av Ann Cleeves är andra boken om Jimmy Perez på Shetlandsöarna.

TV-serie: Foundation #2 (2023)

Titel: Foundation
Originaltitel: Foundation
Genre: Science fiction
Skapad av: Josh Friedman, David S Goyer
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Lou Llobell, Jared Harris, Lee Pace, Leah Harvey, Laura Birn
Premiär: 2023-07-14
Produktionsland: Irland, USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 60 min
Såg den på Apple TV+ mars-maj 2024





Handling
Mer än ett sekel efter händelserna som avslutar första säsongen ökar spänningen i hela galaxen. När den styrande dynastin börjar splittras planerar en ung drottning sin hämnd. Samtidigt utgör en koloni av människor med speciella förmågor ett nytt hot. Och allt leder spikrakt mot krig.

Min kommentar
Länge klämde jag på andra säsongen av Foundation. Min hjärna vill mest ha avkoppling när jag tittar på TV och det visste jag ju att jag inte skulle få med den här serien. Till slut tyckte jag att jag väntat länge nog, det fick bära eller brista.

Med tanke på att det var nästan två år sedan jag såg första säsongen så kanske det inte är så konstigt att mitt minne ställer till det i början. Det enda jag egentligen minns är att jag fick något slags uppenbarelse i slutet. Plötsligt förstod jag allt. Av det minns jag ingenting. Mycket kommer ändå tillbaka till mig, lite i taget.

Persongalleriet är gigantiskt, men det är ändå inte speciellt svårt att hålla ordning på alla. Jag tycker alla gör det bästa av det. När jag skulle skriva ihop det här inlägget så råkade jag hitta att Mikael Persbrandt tydligen är med. Jag fick ju snabbt kolla vem han spelade och jo, där var han ju, men jag hade helt klart inte känt igen honom.

Otroligt snyggt är det i alla fall. Kanske är det till och med så att det är mer yta än innehåll. För min del kunde det gärna ha dragits ner på action-bitarna. Det är inget jag behöver för att uppskatta en serie. Det är, som sig bör, väldigt mycket politik och det stör mig inte alls. Här är så många twister och turer att man ibland blir lite yr. Det är bara att åka med och njuta av färden.

De som fortfarande kommer ihåg böckerna säger att nästan allt är ändrat. För en gångs skull så är det inget problem för mig. Jag läste böckerna någon gång på 80-talet och minns bara att jag älskade dem. Och att jag drog efter andan på sista sidan (jo, jag minns varför också). Om jag hade vågat så skulle jag verkligen vilja läsa om dem, men eftersom de står mycket högt på min favoritlista så är jag mest rädd för att de ska åka ner därifrån.

Det är riktigt svårt att sätta betyg på Foundation. Medan jag tittar så tycker jag det är riktigt bra. Så fort jag har stängt av så slutar serien att locka. Det är liksom inte den som poppar upp när jag ska välja något att titta på. Förmodligen på grund av att den kräver en del av tittaren och det är inte alltid man vill ha/orkar med det. Men detta är trots allt sci-fi när den är som bäst. Och inte en enda alien i sikte.



På Trakt.tv har serien 3,85 i genomsnitt (beräknat på 5,1k betyg).
På IMDb har serien 7,6 i genomsnitt (beräknat på 96k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: Tillsammans 99 (2023)

Titel: Tillsammans 99
Originaltitel: Tillsammans 99
Genre: Dramakomedi
Regissör: Lukas Moodysson
Manus: Lukas Moodysson
Skådespelare: Gustaf Hammarsten, Shanti Roney, David Dencik, Anja Lundqvist, Jessica Liedberg
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: Sverige, Danmark
Längd: 115 min
Serie: -
Såg den på Netflix 12 april 2024





Handling
1975 var kollektivet Tillsammans en storfamilj. 24 år senare, 1999, har det förvandlats till världens minsta. Kvar finns bara Göran, världens snällaste, och Klasse, som väver sina trasmattor. När Klasse i hemlighet bjuder in till Görans födelsedag, återförenas alla för en kväll.

Min kommentar
När jag såg att Tillsammans 99 var på gång och började visas på bio så förberedde jag mig på en lång väntan tills den skulle komma till någon streamingtjänst. Att jag ville/skulle se den var utom tvivel. Jag blev minst sagt förvånad när den plötsligt dök upp på Netflix, bara ett knappt halvår senare.

Nu i efterhand så inser jag ju att jag kanske borde ha sett om den första filmen innan jag gav mig på denna. I mitt minne så är originalfilmen riktigt bra. Framför allt rolig. Det är inte den här nya. För mig är det omöjligt att skratta åt mycket av det som händer här. De är bara patetiska. Inte roliga.

En del har rört sig framåt och en del står fortfarande på samma plats. Så som det väl brukar vara. Här finns massor av olösta konflikter, både nya och gamla (som jag ju då inte minns). I mitt tycke hade nog de nya varit mer intressanta. Som när den principfasta gamla TV-motståndaren nu visar sig jobba på SVT. Det nämns egentligen bara och blir aldrig en grej, bara en axelryckning.

Trots allt så blev det några skratt för det glimrar till ibland, men det mesta göms bakom tråkig och seg dialog (monolog?). Tyvärr så var inte skratten av den hjärtliga typen, utan mer pinsamma och generade. I stort sett så är den här filmen lite som svenska filmer var förr. Den är otroligt pratig, mycket grubblande och navelskåderier. Dystert. Och mycket dialog (har jag redan nämnt det?), som inte tillför något alls.

Tillsammans 99 sätter ändå fingret på en del svenskheter, tycker jag. Bara alldeles för länge. Den är ett tvärsnitt över hur det var i Sverige 1999. Det var inte roligare än så här, om man hängde med den här typen av människor. Som motvikt finns den "riktiga" festen. Så kul var det för resten av oss.


På Letterboxd hade den 3,4 i genomsnitt (beräknat på 1 686 betyg).
På IMDb hade den 6,0 i genomsnitt (beräknat på 1,3K betyg).
Jag ger den 2,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Ingen utväg

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Ännu en märklig vecka är (nästan) slut. Visst är det skönt att vara ledig en dag mitt i, men jag blir så förvirrad. Egentligen skulle jag ha varit ledig även i fredags, men jag bytte den dagen mot en annan, som passade mig bättre. I torsdags hann vi i alla fall fixa i ordning balkongen, med nyinköpt trall och ett litet caféset. I dag kommer hela dagen gå åt till att fira en svärfar, som fyller 80 på måndag, borta i Blekinge. Det var ett tag sedan vi träffade alla så det ska bli trevligt.

I dag har jag börjat läsa Ingen utväg av Cara Hunter. Den är tredje delen i serien om Adam Fawley och de två tidigare böckerna har varit riktigt bra. Jag ska försöka hålla nere mina förväntningar bara ...

Min smakebit är från början av boken:

Fy fan för julen. När jag var liten måste jag väl ha tyckt om den, men det har jag inga minnen av. Så fort jag var stor nog gick jag ut - vart som helst, bara jag kom hemifrån. Jag hade aldrig någonstans att ta vägen, men till och med att gå i cirklar längs gatorna var bättre än att sitta hemma i vardagsrummet och stirra på varandra, eller den raffinerade tortyr som ännu ett julavsnitt av 'Allå 'allå 'emliga armén innebar. Och ju äldre jag blir, desto mer avskyr jag den här tiden på året. Hurtfrisk helgskit från slutet av oktober till långt efter nyår. Du kommer att ändra dig, sa folk. När du får barn får du se - att fira jul med sitt eget barn är magiskt. Och det var det. När vi hade Jake var det faktiskt magiskt.