"Himmel över London" av Håkan Nesser

Genre: Drama
Antal sidor: 524
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 april 2013






Första meningen: Vi anlände med Heathrow Express till Paddington klockan 4.50.

Baksidetext
Det börjar klockan 4.50 på Paddington Station i hjärtat av London. Eller också börjar det en septemberkväll 1968 på Trafalgar Square. Eller möjligen längre tillbaka ändå med en lögnaktig stins i staden K- och hans son. Det är en spionhistoria, eller kanske en kärlekshistoria, eller kanske någonting helt annat, och det mesta utspelar sig i London, den eviga staden. Om en döende mångmiljonär och hans tänkbara arvingar handlar det. Och om böcker: varför det inte går att vara utan dem. Om tiden som stjäl våra liv och hjärtats obotliga ensamhet handlar det också, och kanske är det rentav själva berättaren som är huvudperson. Men vem är berättaren?

Min kommentar
Egentligen kan jag sammanfatta hela boken med ett enda ord: Briljant! En bok som i första meningen refererar till deckardrottningen nummer ett kan jag ju inte annat än gilla. Även om det nu inte är en deckare. Eller kärleksroman. Eller spionthriller. Eller så är den helt enkelt allt på en gång. Och så har den en huvudperson vars namn betyder ohyra, parasit...

Boken får mig att tänka på John Le Carré (som i Tinker tailor soldier spy) eller filmen A beautiful mind, med alla sina spiontrådar och det faktum att man egentligen inte alls vet vad som händer och vad som inte händer. Historien utspelar sig på så många plan att man verkligen får ha tungan rätt i mun för att hålla reda på allt och upptäcka alla små ledtrådar som dyker upp. Ibland känns alltihop som något en feberansatt hjärna fantiserat ihop. Jag får också känslan av att det vimlar av litterära referenser åt alla håll, men jag är inte människa att känna igen dem allihop.

Nessers språk får mig att känna samma sak som när jag ligger i en liten eka på sjön och vågorna vaggar mig tryggt. Det låter luddigt, men det är så det känns. Jag vill bara ha mer och allt känns tryggt och rofyllt. Men, för så klart finns det ett men, ibland blir det bara för mycket. Vissa ord känns som nära utrotningshotets gräns och när alla karaktärer använder samma sorts språk så blir det kanske lite konstigt. Eller inte. Med tanke på vilken sorts bok det är. I alla fall är boken farligt nära det pretentiösa.

Det finns många berättare i den här boken, på fler än ett sätt, och det görs ganska tydligt vem som håller i "talpinnen" så på det viset blir det aldrig rörigt. Vad som däremot kan ställa till problem är att det ibland är fasligt långt mellan trådändarna och det gör det lite svårt att komma ihåg vad som egentligen hände den där personen när vi lämnade honom/henne. I alla fall om man inte sträckläser, vilket jag gjorde den senare hälften. Det var helt enkelt alldeles för spännande för att sluta läsa. Och slutet, som jag hört så mycket olika saker om, är för mig det enda logiska. Jag kan inte se hur den skulle kunna sluta annorlunda.

Ett tips: Om du ska läsa den, glöm all logik och regler för tid och rum, för här gäller inga sådana bagateller.

Det här var faktiskt sista boken i utmaningen böcker om böcker och den utmaningen förtjänar sitt eget inlägg, senare.

Boktipsets estimerade betyg var 3.0. Jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Himmel över London: Enligt O, Bokbrus och Stringhyllan.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.