"Jungfrudansen" av Stephen Booth

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 430
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Dancing with the virgins
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ben Cooper och Diane Fry 2
Förlag: Minotaur
Utgivningsår: (original) 2001 (min) 2003
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 juli 2013






Första meningen: Dagen då den första kvinnan dog hade Mark Roper problem med radion.

Baksidetext
Parkvakten Mark Ropers första ensampatrullering vid stensättningen ”De nio jungfrurna” kunde onekligen börja bättre. Inte nog med att radion slutar att fungera, dessutom snubblar han över Jenny Westons sargade lik. Hennes kropp har arrangerats i en grotesk dans – en dödsdans.

Några veckor tidigare blev en annan kvinna överfallen i samma område. Maggie Crew överlevde men fick kroppsliga och själsliga ärr för livet. Polisen anar ett samband mellan de två brotten och nu gäller det att få Maggie att minnas, innan gärningsmannens kniv skördar fler offer.

Ben Cooper och Diane Fry måste lägga sina personliga motsättningar åt sidan för att lösa fallet, men alla svar leder bara till nya frågor. Sakteliga börjar de dock inse att hedarna bevittnat större blodspillan än man någonsin kunnat föreställa sig.

Min kommentar
När jag läste första delen i den här serien, Svarta hunden, i höstas så kunde man nog kalla det för kärlek vid första ögonkastet. Tyvärr har de äldre delarna varit väldigt svåra att få tag i så jag har ägnat lite tid åt det och när jag äntligen hittade andra delen och insåg att årets semesterresa skulle gå till norra England bestämde jag att jag skulle passa in läsningen av den till Englandsresan, där vi skulle besöka, inte Peak District, men väl Lake District.

Tyvärr är det så att på de här resorna blir det inte någon som helst tid till nöjesläsning, så jag läste in en enda sida efter att vi landat med flyget. Det kan ha dessvärre ha inverkat på vad jag tyckte om boken. Eftersom det gick en vecka mellan lästillfällena så hade jag glömt många detaljer, om något av det jag skriver här inte stämmer så ber jag om ursäkt.

Jag tyckte inte alls lika bra om den här boken som den första, men den var fortfarande väldigt bra. Miljöskildringarna är alltjämt fantastiska. Karaktärsbeskrivningarna är väldigt levande, men jag kunde önska att de var lite mer följsamma och inte riktigt så enkelspåriga. Diane Fry är fullständigt oförstående inför natur och känslor och enligt henne är allt svart eller vitt, Ben Cooper är extremt tungsint och känslosam och enligt honom är världen mer grå. De är helt enkelt för olika och ingen av dem försöker förstå den andra.

Nu vet jag inte om det beror på det långa läsuppehållet, men jag upplever det som att här finns så många lösa trådar att det skulle räcka till ett rejält garnnystan om man skarvade ihop dem. Det känns lite som att författaren skapat så många olika fall och gjort det så invecklat att det helt enkelt inte gick att få ihop på slutet. En hel del antydningar fick man, men inga gåtor fick egentligen något svar. Så kan det naturligtvis också vara, men jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Vem överföll den sista kvinnan? Vem mördade Jenny och Ros? Vem överföll killarna i folkabussen? Vad hände med Wayne Sugden? Eftersom jag inte har en aning om vem som gjorde vad så kan jag inte uttala mig om trovärdighet vare sig det gäller motiv eller gärningsman. Inte heller tyckte jag om lösningen med den korrupta polisen, den var på tok för enkel och billig.

Kommer jag fortsätta läsa Stephen Booth? Naturligtvis. Jag måste ju få veta om svaren eventuellt finns i nästa bok.

Boktipsets estimerade betyg var 4.1. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Jungfrudansen: Bokmoster, Annika och books.humler.se.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.