"Niceville" av Kathryn Stockett

Genre: Drama
Antal sidor: 471
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The help
Översättare: Dorothee Sporrong
Serie: -
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 juli 2013





Första meningen: Mab Mobley föddes tidigt en söndagsmorgon i augusti 1960.

Baksidetext
När societetsflickan Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter avslutade universitetsstudier, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler. Men något hos henne har förändrats; hon vill mer och ser nu annorlunda på tillvaron. Hon drömmer om att bli författare och får så småningom ett jobb på lokaltidningen.

Genom sitt arbete får hon kontakt med den svarta hemhjälpen Aibileen, som har förlorat sin ende son men uppfostrat och älskat sjutton vita barn. Deras möte blir början på en udda och också farlig vänskap.

Tillsammans med en annan svart hemhjälp - den egensinniga och smarta Minny - bestämmer sig Skeeter och Aibileen för att skriva en bok som skildrar verkligheten i staden som de kallar Niceville. De skriver om hur de svarta har förnedrats och diskriminerats. Men också om deras drömmar, längtan och hopp. Arbetet med boken kommer att förändra deras liv för all framtid.

Min kommentar
Det här är en bok som jag länge sett fram emot att läsa, samtidigt som jag varit lite rädd för att ta mig an den. Jag har nog inte sett ett enda negativt inlägg om Niceville och kände lite press att denna, den måste man ju bara tycka om.

Jag hade inte behövt vara orolig alls. Berättelsen fångade mig från allra första sidan och jag kunde knappt inte få nog av Aibileen, Minny och Skeeter, de tre rösterna som berättar den här otroligt sorgliga, men ändå hoppfulla, historien. Min absoluta favorit är Minny, jag älskar hennes cyniska humor och bitska attityd. Igenkänningsfaktorn är stor. Jag har också det problemet att jag gärna berättar för auktoriteter vad jag egentligen tycker, men i mitt fall så brukar det inte sluta riktigt så dramatiskt som för Minny. När jag läser om vad häxan Hilly gör mot Minny blir jag så frustrerad att jag knappt vet vad jag ska ta mig till. Och Minnys hämnd är ljuvlig.

Det jag tycker är allra bäst med den här boken är att allt berättas med humor och utan någon som helst sentimentalitet, trots allt elände de finner sig i bara för att de måste. För mig går det rätt in under skinnet och in i hjärtat när allt läggs fram som "så här är det, gilla läget". Även de vita kvinnornas liv är ett elände och deras enda uppgift verkar vara att bli gifta. Och att ha rätt vänner, så klart. Inte heller får de säga/tänka/göra (faktiskt får de inte ens vara långa, ha vågigt hår eller ha ambitioner) något som upplevs som "okvinnligt", då blir de utfrysta av vargflocken. Att vara kvinna var inte lätt, att vara en färgad kvinna var att betrakta som ett helvete. Detta var alltså verklighet i ett stort land i väster för bara 60 år sedan.

Den amerikanska dubbelmoralen blir tydlig i det makabra att det samlas in pengar till de stackars fattiga, svarta barnen i Afrika, medan de svarta "hemmavid" inte är vatten värda. För att inte tala om det märkliga att ingen litar på den svarta hemhjälpen (silvret räknas efter putsning), men de vita anförtror det viktigaste de har till dem; sina barn.

Jag vet inte vad mer det finns att säga om Niceville, som inte redan sagts av andra, men om du inte läst den, gör det.

Boktipsets estimerade betyg var 5.0. Jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Niceville: Malin, Bokbrus och The book pond.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.