"Mareld" av Dennis Karlsson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 478
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Vera Lind 1
Förlag: Hoi
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Rec ex
Utläst: 11 juni 2014





Första meningen: Trafiken var det minsta bekymret.

Baksidetext
Kriminalkommissarie Vera Lind inser snabbt att det hon har framför sig inte är något vanligt mord, och att den som ligger bakom inte är någon vanlig mördare. Platsen och tidpunkten gör inte saken lättare: Marstrand i midsommartid!

Vad är det för en människa som kan utföra något som det här? Frågetecknen blir inte färre när det visar sig att ett nästan identiskt mord utförts i Skagen, i Danmark, i stort sett samtidigt.

Medan utredningen trampar vatten och tidningarna spekulerar jobbar Vera på sidospår som hon har svårt att förankra hos den övriga gruppen. Vid sin sida har hon den semestrande kriminalteknikern Gabriel Smedberg, och tillsammans börjar de nysta i ett nät som sträcker sig allt längre bakåt i tiden.

Frågan om vem, eller vilka, ersätts snart av ett varför.

Min kommentar
Den här boken dök upp på en del bloggar i vintras och när jag såg att den utspelade sig på Marstrandsön kunde jag inte längre stå emot lockropet. Det visade sig att den dessutom höll till i både Mölndal, Kungälv och Skagen. En bonus.

Detta är Dennis Karlssons debutroman och som sådan är den helt OK. Däremot tycker jag att den är på tok för detaljerad, irrelevanta händelser kunde med fördel ha redigerats bort. Boken är tillräckligt tjock ändå. Bland annat finns här evighetslånga brev, i kursiv stil, från förövaren till offret. Det måste finnas ett bättre sätt att berätta den bakgrunden, vilket faktiskt också gjordes. Inblandade karaktärer kunde det också ha dragits ner på, ca 30 stycken efter bara 90 sidor, eller åtminstone spridits ut lite mer. Det är jobbigt att lära känna så många på så kort tid.

Konstigheter då? Jodå, här finns en del som jag funderade över. Alldeles i början, när de första liken hittades av Ulrika, så var hon på väg till båten stod det. Vilken båt, undrade jag. De bodde ju i hus. Och vart tog egentligen Helle vägen när Vera och Kasper åt lunch? Och är det inte lite märkligt att polisen inte ens nämner offrens lägenhet förrän det har gått över två dygn, nästan tre? Och linan mellan benet och gasreglaget, borde inte den ha skurit av benet? Och vänskapen mellan Vera och Helle, blev den inte lite för bra lite för snabbt (kanske är det bara jag som är lite för reserverad för att bli så bra vän med någon efter en halv dag)?

Boken är dessutom uselt korrekturläst. Felen kom ofta i sjok och på bara några meningar kunde det finnas tre-fyra fel. Det var saknade ord, ord i fel följd och särskrivningar. Jag är ledsen, men det stör mig otroligt mycket när jag måste läsa om en mening flera gånger för att förstå vad där står.

Fanns det inget bra då? Jodå, mycket. Jag gillade själva historien, ren ondska är alltid intressant. Jag är, trots min svaghet för böcker som utspelar sig på Västkusten, inte särskilt förtjust i miljöbeskrivningar och här måste de ha varit precis på lagom nivå, för jag hade tydliga bilder i huvudet utan att reta mig på detaljer. Språket gillade jag också, det var ganska kort och inga utsvävningar i sig självt. Ibland kom det formuleringar och liknelser som jag bara älskade.

Jag ska ju, inte desto mindre, erkänna att jag blev lite avogt inställd när jag hittade den här intervjun, där författaren stolt deklarerar att han inte gjort någon research alls. Förutom att läsa böcker, tidningar och titta på TV (naturligtvis beroende på vad man läser och tittar på så trodde jag att det var detta som var research). Allt jag läser i skönlitteratur behöver inte vara sant, men jag vill att det som presenteras som om det vore sant (som polisens arbete, psykiska sjukdomar och liknande) ska vara sanna. Annars vet jag inte hur jag ska läsa boken.

Med tanke på att detta uppenbarligen ska bli en serie (ja, det är väl självklart) så lär vi få träffa Vera Lind och gänget igen och med tanke på den lilla cliffhangern i slutet så är inte hon och kollegorna de enda vi får återse. Eller så var det bara en liten teaser. Kommer jag att läsa nästa bok? Ja, förmodligen gör jag det, om inte annat för att få bekräftat att allt som jag inte gillade med denna första berodde på att det är en debut.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, genomsnittet på de fem satta betygen var 2.6. På Goodreads hade den 3.0 i genomsnitt. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Mareld: Bokparet, DAST och Cattis bokblogg.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.