"Mannen från bergen" av Kjell Eriksson

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 415
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Ann Lindell 7
Förlag: Ordfront
Utgivningsår: (original) 2005 (min) 2005
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 augusti 2014






Första meningen: Molnen sjönk lättjefullt ner över berget på andra sidan dalen.

Baksidetext
Manuel Alavez liv har slagits i spillror. Hans ena bror har dött en dramatisk död, hans andra bror sitter i fängelse i Sverige för narkotikahandel. Båda lurades de av en främling. Zapotekindianerna i Mexiko, det folk Manuel tillhör, kallar en sådan man för bhniguía, mannen från bergen. Han som lockar med rikedom och ett bekvämt liv men som i gengäld tar din själ.

När Manuel kommer till Sverige får han veta att den man som lockade hans bröder i fördärvet finns på en krog i Uppsala.

Eva Willman är en arbetslös postkassörska som kämpar för ett bättre liv för sig och sina tonårssöner. Till sin förvåning får hon jobb som servitris på den nyöppnade krogen Dakar i Uppsala.

På Dakar härskar Slobodan Andersson. I sina egna ögon är han stadens nye krögarkung. Fast Slobodan och hans högra hand Armas sysslar också med affärer som inte tål dagens ljus. Men Slobodan är inte orolig han litar blint på sin tyste, hårdföre kompanjon. En dag får han oväntat besök av polisen. Kriminalkommissarie Ann Lindell berättar att man hittat en man med avskuren hals i Fyrisån och att den döde med all säkerhet är Armas. Slobodan känner skräcken krama hans hjärta. Är någon nu ute efter honom också?

Mordet på Armas utlöser en kedja av dramatiska händelser centrerade kring restaurangen vid ån. Eva Willman som trodde att hennes liv höll på att ordna upp sig kastas in i en dramatik på liv och död. Och Ann Lindell, som håller i utredningen, tvingas jaga en undanglidande hämnare som förmodligen kommer att slå till igen.

Min kommentar
Jag hade en del förhoppningar när jag började läsa den här sjunde delen i serien om Ann Lindell. Sakta men säkert har ju böckerna blivit lite, lite bättre. Därför blev besvikelsen desto större när jag upptäckte att Kjell Eriksson fått ett kraftigt återfall i användningen av gamla förlegade ord och att det är ännu mer utsvävningar i den här boken.

De fyra första kapitlen är en enda lång uppräkning av allehanda karaktärer och ett försök till etablering av dem. Det funkar väldigt dåligt. Det blir ungefär som när man är på en stor fest och blir presenterad för 20-30 personer på lika många minuter. Om jag har tur så kommer jag ihåg två eller tre av dem. Det finns många författare som klarar av att ha många karaktärer, ofta beroende på att man träffar några i taget, Kjell Eriksson är inte en av dem.

Startsträckan blir otroligt lång och det är segt, långsamt och faktiskt också lite tråkigt. Detta håller tyvärr i sig genom i stort sett hela boken. Här finns nämligen ingen gåta att lösa, följaktligen är det ingen deckare. Från allra första början får vi veta exakt vem som gjorde vad och resten av boken handlar om hur karaktärerna sakta får veta det som läsaren redan vet. Det känns lite som att Kjell Eriksson ville skriva en samhällsskildring och sedan kom på att det här kunde bli en del i serien om Ann Lindell och då slängde in henne och kollegorna lite här och där.

Historien är rörig med en faslig massa trådar, som naturligtvis knyts ihop på slutet. Jag hävdar bestämt att när det gäller deckare så fungerar "less is more" bäst av allt, det finns ingen som helst anledning att krångla till det och stoppa in alla möjliga sammanträffanden. Språket är, som jag redan nämnt, lite märkligt. För det mesta är det ganska simpelt och "normalt", men plötsligt dyker det upp ålderdomliga ord och ordvändningar som gör att det blir uppstyltat och bara konstigt.

Och naturligtvis så kan inte historien med Ann och Edvard bara dö ut och lämnas åt sitt öde, utan här dyker han upp igen. Bara ett kort gästspel och egentligen inte rent fysiskt, men det räcker att han bara nämns för att jag ska bli irriterad.

Med allt det dåliga sagt så finns det ändå en del ljuspunkter, som vissa karaktärer som jag gärna hade läst mer om och lärt känna lite närmare och om man inte kallar det för deckare så kan detta vara en helt OK samhällsskildring.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,7 (beräknat på 174 betyg). På Goodreads hade den 3,45 i genomsnitt (beräknat på 516 betyg). Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Mannen från bergen: Bulldozer, Boklysten och Cattansstrofer.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.