"De ensamma" av Håkan Nesser

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 583
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Gunnar Barbarotti
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 maj 2015






Första meningen: Han vaknade av grälande röster.

Baksidetext
Det börjar 1969. Sex unga människor kommer till Uppsala. Omständigheterna för dem samman, under några år umgås de och utvecklar en sorts vänskap. En sommarresa i Östeuropa förändrar förutsättningarna radikalt och när Uppsalatiden tar slut har också något annat tagit slut.

En mansålder senare hittas en Lundadocent död nedanför ett stup i skogarna utanför Kymlinge. En gammal ättestupa enligt folktron. Platsen är exakt den där en av de unga Uppsalastudenterna dog 35 år tidigare.

Min kommentar
Serien om Gunnar Barbarotti är en jag uppskattat väldigt mycket, trots det är detta ännu en serie som av någon underlig anledning blivit undanskuffad av andra böcker. Det var fyra år sedan jag läste förra delen.

I början upplever jag boken som rörig, det hoppas friskt mellan berättarperspektiv och tid. Naturligtvis finns det en då-historia här, som i nästan varenda deckare nu för tiden, och den utspelar sig 1969, i alla fall börjar den då för att sakta gå framåt. Den här tråden skiftar perspektiv mellan tre personer. I nutiden finns Barbarotti med kollegor och själva mordgåtan. Generellt kan man nog säga att dåtid/nutid varvas i vartannat kapitel.

Det tar egentligen inte speciellt lång tid att komma in i boken och det går förvånansvärt lätt att ta sig tillbaka till Kymlinge. Något jag blir förvånad över är att gåtan och Barbarotti dyker upp med en gång. Det har jag inget minne av i de tidigare böckerna, snarare tvärtom. Något som gör mig ännu mer förvånad är att Barbarotti slutat att prata med Gud, här finns inga av de dialoger som jag uppskattat så mycket.

Det här är ingen nagelbitande spänning, men det är något som hela tiden driver mig framåt. Egentligen är det mer intressant än spännande. Relationerna mellan kompisarna 1969 är det som är bokens kärna och det är nog den biten jag uppskattar mest. Här finns mängder av filosofiska och existentiella funderingar, vilket jag inte brukar uppskatta, men Nesser gör det så bra. Jag vill inte påstå att jag sträckläser, men det går undan.

Som vanligt när det handlar om Nesser så är språket speciellt och konstigt nog har jag inte något emot det heller. Jag brukar inte gilla ålderdomliga uttryck och knepiga ord som inte någon använt på hundra år eller så. Medan jag satt och läste så funderade jag lite på när ordet luguber skulle dyka upp, ett ord som ofta har dykt upp i tidigare böcker. Det dök upp till slut, men bara en gång. Tror jag. I alla fall var det lite som att komma hem.

Slutet kom som en fullständig överraskning för mig, jag hade ingen aning om vem eller varför förrän det stod svart på vitt. Och prologen/epilogen kan vara något av det sorgligaste jag har läst. Men varför var den där?

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 (beräknat på 507 betyg).
På Goodreads hade den 3,79 i genomsnitt (beräknat på 389 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om De ensamma: Annika, Bokhyllan och Boklandskap.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.