lördag 13 juni 2015

"Fyra minuter" av Johan Ring

Genre: Skräck
Antal sidor: 179
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Mix Förlag
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: e-bok
Källa: Rec ex
Utläst: 25 maj 2015






Första meningen: Det stora flygplanet gled framåt genom den tysta himlen, på en höjd av fyrtiosjutusen fot.

Baksidetext
För det unga paret Veronica och Anders är flytten till Veronicas barndomsort, den småländska idyllen Dunvik, tänkt att bli en nystart, långt bort från storstadens stress. Men istället för att finna lugnet förvandlas deras liv allt mer till en mardröm.

Ett passagerarplan på väg från Salzburg till Arlanda försvinner från radarn i fyra minuter. Sedan störtar det på en potatisåker i Dunvik.

Byn skakas av händelsen och de boende samlas kring vraket. Men det är inte själva kraschen som lockar, det är något annat. Något i planet kallar på dem och snart börjar människor förändras på skrämmande sätt.

Något ombord på planet har överlevt. Något som är långt ifrån mänskligt.

Min kommentar
Det är klart det är orättvist mot författaren att ge mig en bok och påstå att han är Sveriges svar på Stephen King. Stephen King är min husgud och det är nog förfärligt svårt för någon annan att axla den manteln. Jag gav mig på den här romanen med gott mod och försökte verkligen att inte ha för höga förväntningar.

Efter att ha läst första sidan så känner jag att det här kan bli riktigt bra. Redan där hittar jag ett knep som King utnyttjar väldigt ofta. Man får veta att något traumatiskt ska hända, bara att, inte vad, när eller hur (se länken här nedanför, till smakebiten).

Sedan blir det väldigt mycket mera rakt på sak och pang på rödbetan. Här finns ingen smygande, ödesmättad stämning. För mig är detta, tyvärr, alldeles för mycket splatter och för zombieliknande. Det är saker som inte skrämmer mig speciellt mycket, jag blir bara less på kroppsdelar som flyger omkring (läs gärna Bokhusets recension som jag länkar till längst ner, hon tycker precis tvärtom).

Insprängt i texten finns det olika tidningsnotiser om verkliga fall där flygplan försvunnit samt en olycksrapport som tyvärr inte går att läsa. Jag vet inte om de är där för att man ska känna att det som händer i romanen skulle kunna hända på riktigt, skillnaden är ju att de där planen försvann. De kraschade inte.

Det är en mängd karaktärer, trots att boken inte är speciellt lång, och ingen av dem är sympatisk. Jag blir inte ett dugg intresserad av dem och bryr mig i stort sett inte om hur det går för dem heller. De enda jag känner något för är Veronicas pojkvän, Anders, och hennes pappa, Jan. Veronica själv är sinnebilden av osympatisk och självisk.

När jag sitter och läser som bäst och tycker att nu, nu kommer tvisten, då tar boken slut. Trots att det enligt läsplattan är runt 60 sidor kvar. Det visar sig att de sista sidorna är en novell, som jag inte tror har med Fyra minuter att göra (det finns visserligen en länk till den, men det är, tror jag, för att det refereras till en person som är med i novellen). Slutet är precis ett sådant som jag inte uppskattar, det känns för enkelt.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som felas, antingen saknar jag något eller så är det för mycket av något. Det som störde mig allra mest är att jag inte kunde fatta varför inte alla drabbades, det fick man aldrig någon förklaring på. Det är ändå en väldigt välskriven bok och det är ju inte författarens fel att jag inte skräms av splatter och zombiesar. Den där novellen som jag nämnde här ovanför ser jag fram emot att läsa.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 3,75 (beräknat på 4 betyg).
Goodreads hade den 4,09 i genomsnitt (beräknat på 11 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Fyra minuter: Bokhuset, Bokhyllan och Beroende av böcker.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

14 kommentarer:

  1. Det är egentligen synd att jag inte är så mycket för skräck - har ju sett den här på ett flertal ställen och det är lite delade meningar om den, alltså blir jag nyfiken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju så olika vad man skräms av, för mig är det mera otäckt att inte veta riktigt vad, hur eller när. Pang på rödbetan tycker jag inte alls är lika skrämmande.

      Radera
  2. Hm, jag är fortfarande nyfiken på den här, men om det flyger kroppsdelar tror jag inte att det är något för mig...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var nog egentligen bara vid ett tillfälle som det flög kroppsdelar. Tror jag. Men det räcker tyvärr för mig :)

      Radera
  3. Uj då! Lät ju inte så bra det där även om jag tilltalas av det där med zombies. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, alltså, den är inte dålig. Absolut inte. Den råkade bara ha de ingredienser som jag inte alls tycker är skrämmande :)

      Radera
  4. Splatter och skräck - ibland är det skönt att jag inte känner mig lockad av en bok du läst ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet precis hur det känns. Upplever det ibland jag också. Tyvärr alltför sällan :)

      Radera
  5. Tack för länkningen. :-) Visst är det kul att vi tycker så helt olika. Jag är med i en läsgrupp på fb och där blir det så tydligt ibland. När folk listar de bästa böckerna de någonsin läst och man själv sitter och gapar av förvåning.
    Fast jag håller med om slutet. Lite avhugget och väldigt plötsligt eftersom jag också trodde det var 60 sidor till. Kändes lite snopet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju så olika hur man tycker och boken är verkligen inte dålig, det är bara så att den inte skrämde mig överhuvudtaget :) Det beror ju på vad man tycker är läskigt och just det här raka, ganska råa passar inte mig.

      Det var väldigt märkligt där i slutet, jag var helt säker på att det skulle snurras till och bli otäckt och så var det bara över.

      Radera
  6. Blev också lite förvånad att den tog slut när det fortfarande var så många sidor kvar. Var inte riktigt beredd på att en novell hade "tryckts" in på slutet. :o
    Brukar normalt inte gilla den här sortens skräck, men uppfattade boken så pass spännande så man fick överseende med sådant som störde.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det var väldigt olyckligt att klämma in en novell där tycker jag. Det kändes lite som att bli snuvad på konfekten :) Jag tyckte den började väldigt bra, men sedan blev det för mycket av zombiesplatter för mig.

      Radera
  7. Nu är detta inlägget ganska gammalt men jag har precis läst boken själv. Tycker inte att den kom igång dörren ganska exakt i mitten. Då blev den ganska bra. Krypande skräck som funkar tills...precis som du säger, splatter börjar regna. Allt då går väldigt fort och den slutar ju rätt abrupt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju lite det som är det fantastiska med bokbloggar, inläggen ligger kvar och det blir aldrig för sent att läsa dem :)

      Splatter för splatterns egen skull ger jag inte mycket för, det funkar inte för mig och jag blir inte ett dugg rädd eller äcklad. Det måste finnas en viss finess :) Och slutet, ja , jag kommer ihåg att jag blev mäkta besviken.

      Radera